Som en kniv i hjärtat

Ghost trick kan vara
sista riktigt fantastiska
spelet till Nintendo DS

ÄVENTYR Jag håller något döende i mina händer. Det är litet och fult. Det ser inte längre ut som det gjorde för fem år sedan, när jag köpte det för att kunna skriva min första tidningspublicerade spelrecension.

Det är två veckor kvar till släppet av Nintendo 3DS, och jag spelar ett spel till min simpla, ordinära DS. Jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det igen.

En av anledningarna till att den ändå hållit sig livskraftig så länge heter Shu Takumi. Efter fyra briljanta ”Phoenix wright”-spel släpper han nu ”Ghost trick”. Det blir hans allra sista DS-titel. Och gissa vad det handlar om?

Döden, såklart. Döden, döden, döden.

Hjälten – en vålnad

En man vaknar upp på ett mörkt skrotupplag, och ser ett lik framför sig. Han inser snart att det antagligen är han som är liket, för själv verkar han sakna kropp. Han har tappat sitt minne, och vet egentligen bara en sak: att han har blivit mördad.

Han är en vålnad. Han har en natt på sig att ta reda på vem han var, vem som mördade honom och varför. Sedan kommer han att tvingas lämna jordelivet för gott.

Tick, tack.

Tankesvindlande upplägg

Det blir snart uppenbart att han har några viktiga verktyg i den här kampen. För det första kan han ta kontroll över, och manipulera, olika föremål. Han kan exempelvis få lampor att tändas, dörrar att öppnas, bollar att börja rulla och maskiner att sättas igång.

För det andra kan han, när han upptäcker andra lik, resa tillbaka till en tidpunkt som inträffar exakt fyra minuter innan personen i fråga avled. Och väl där har spelaren alltså fyra minuter på sig att försöka rädda den här människans liv, med hjälp av sina andliga krafter.

Det är ett lika djupt tillfredsställande som tankesvindlande spelupplägg – att se någons sista stund i livet, för att sedan gå tillbaka och med små, små medel ändra på allt.

Mustig mordsoppa

Men det är inte bara detta som är så bra med ”Ghost trick”. Spelet berättar nämligen en historia också.

Det är en svindlande, vindlande berg-och-dalbanefärd, med kast så tvära att spelmaskinen riskerar att slitas ur händerna på en. Det är en mustig och utsökt läcker soppa av mord, mysterier och hisnande tidsförvecklingar. Det är ett konstant underhållande whodunnit-drama framfört av några av de snyggaste, bäst animerade och mest självlysande spelkaraktärerna jag har sett på länge.

Det är ett spel som kan få mig att fnissa, bara för att i nästa ögonblick dra fram en kniv och köra in den i hjärtat på mig. Det är det bästa jag har spelat till min DS, och något som jag misstänker att jag kommer att spela långt efter att 3DS släppts ut i världen.

Om det är något ”Ghost trick” har bevisat så är det nämligen att livet efter döden kan vara fantastiskt.

Johan Martinsson