Batman: Arkham asylum

<p>Gömmer man sig i mörkret brukar man ha något att dölja.</p><p class="noIndent">Utvecklare som talar om ”svärta” och ”mognad” har i regel inte mycket till spel att backa upp det med. ”Vuxna” titlar brukar vara synonymt med chauvinism och övervåld utan minsta finess.</p><p class="noIndent">Notera att jag sa ”brukar”. Ett ord som inte riktigt fäster på ”Batman: Arkham asylum”.</p><p class="noIndent">Enligt konventionell logik</p><p class="noIndent">borde inte alla svärtade</p><p class="noIndent">pusselbitar som bildar ”Arkham asylum” gå att</p><p class="noIndent">foga samman. Speciellt inte av en studio som knappt någon hört talas om.</p><p class="noIndent">Inte för att Rocksteady låtit det hindra dem.</p><p class="noIndent">Från det mäktiga introt,</p><p class="noIndent">där Jokern rullas in i psyksjukhuset för att sedan iscensätta en spektakulär kupp, förs tankarna till ett annat licensmästerverk i fängelsemiljö: 2004 års ”The chronicles of Riddick”. Mycket av ”Arkham asylum” speglar sig i denna smutsiga svenska juvel, inte minst de eleganta hoppen från genre till genre. Batman är en multikonstnär som dansar mellan stålbalkar och piskar råskinn med samma grace. Men lika ofta</p><p class="noIndent">tar han små pauser för att rekognosera och föra dialoger med fängelsepersonalen.</p><p> </p><p class="noIndent">Arkham är precis som verklighetens Alcatraz en hel liten ö, ett isolerat mikro­samhälle där betongväggar och taggtråd är allt som skiljer vakterna och deras familjer från Gotham Citys farligaste förbrytare. Smutsen kryper på väggarna och dimmiga glödlampor får stålgallren att kasta skuggor som spindelväv. Men här finns också gotiska herrgårdar, grönskande växthus och fuktiga grottor. Allt mejslat med samma precision ur det berg av förlagor som utgör Batmans kanon.</p><p class="noIndent">Varenda enskilt inslag hotar att stjäla showen, från de makalöst animerade slagsmålen till hur de praktfulla miljöerna växlar mellan vidöppna landskap och trånga korridorer – och gameplayet med dem. Det störtar hela tiden framåt med en våldsam kraft, orubbligt och oåterkalleligt som ett ånglok. Och det går inte att hoppa av. Det må vara Jokern som är inspärrad, men sällan har jag känt mig lika fängslad som av ”Arkham asylum”.</p><p> </p><p class="noIndent">Det är omöjligt att in­te</p><p class="noIndent">dra paralleller till tungviktare som ”Resident evil”, ”Bioshock” och ”Dead space”. Historien får utvisa om ”Arkham asylum” lyckas stå sig i det sällskapet.</p><p class="noIndent">Just nu är i alla fall en sak klar: i höst är det konkurrenterna som får gömma sig för Batman – inte tvärtom.</p>

Alfred Holmgren