Hack & slash med samvete

Nya Lollipop chainsaw är ojämnt men beundransvärt

ACTION Redan den första trailern för ”Lollipop chainsaw” gav mig en klump i halsen.

Temat snygga ungdomar kontra utstötta är lite för lätt att relatera till för alla som var töntstämplade i sin ungdom. Som föll offer för de populära elevernas härskartekniker och mobbing. Som blev skrattade åt i korridoren, mulade med snö och sist valda på idrottslektionen.

Urflippad finess

Men Suda 51 (

,

) och skräckfilmsskaparen James Gunn (remaken av ”Dawn of the dead”, ”Slither”) har lyckats hantera ämnet med sedvanligt urflippad finess. Skolgårdsdarwinism flätas samman med parodierad amerikansk ungdomskultur, zombies, popkonst, kiss- och bajshumor, godisregn och regnbågsglitter.

”Lollipop chainsaw” är ett blodigt hack & slash-spel där cheerleadern Juliet Starling agerar zombiejägare. Miljöer, attacker och spelmoment är varierade till vansinnets gräns. Det strippas, åks flygande vikingaskepp och spelas basket. Grafiken är dessutom lika färgsprakande som soundtracket, där

-kompositören Akira Yamaoka får trängas med dödsmetall och dubstep.

Enerverande humor

”Lollipop chainsaw” leker elegant med karikatyrer och djungellagar, men som så ofta när Suda 51 är inblandad faller humorn stundtals platt, med zombies som har hemorrojder och bajsar på sig. Starlings vågade outfits och infantila personlighet signalerar ganska tydligt att det här är ett spel som inte vill bli taget på allvar, ändå svider det lite när kameran zoomar in på hennes gigantiska bröst och lila trosor.

Samtidigt är det beundransvärt att Suda och hans studio Grasshopper Manifacture lyckats få till ett spel om en snygg cheerleader som även lyckas tilltala alla oss forna mobboffer. I ”Lollipop chainsaw” lär vi oss viktiga läxor som att det är helt okej om någon kallar en hora – förutsatt att man i nästa sekund får såga ballen av honom med enorm motorsåg.

Kerstin Alex