Minecraft växer upp
Uppdaterad 2012-05-12 | Publicerad 2012-05-09
360-versionen är förenklad – men fortfarande fantastisk
SANDLÅDESPEL Ni kan historien vid det här laget.
Om hur
det kanske mest hyllade indiespelet någonsin. Om hur han började släppa in spelare i sin be synnerliga blockvärld redan efter en veckas kodande. Om hur de hela tiden kunde följa utvecklingen – inne i själva spelet. Om hur communityt både agerade buggtestare och kom med nya idéer. Om hur de hjälpte både varandra och Persson själv att utforska, förstå och uppleva ”Minecraft”. Och om hur
i takt med att fler och fler anslöt sig.
Förenklat – på gott och ont
Nu, när den senaste versionen av spelet slutligen landat, behövs inte längre spelarna som en enande kraft på samma sätt. Det här illustreras av det faktum att spelet numera har en tutorial där alla detaljer i ens nya friluftsliv faktiskt förklaras. Tidigare var man tvungen att förlita sig på hjälpguider på nätet, här tilldelas man till och med en karta när man börjar spela.
”Minecraft” till Xbox 360 är förvånansvärt användarvänligt – på gott och ont. Tydligast är det på arbetsbänken där man skapar sina yxor och hackor, fönster och dörrar, båtar och gruvvagnar. Förut var man tvungen att pröva sig fram för att upptäcka vilka material som behövdes för att skapa nya föremål. Den här gången är istället ”recepten” avslöjade från start.
Själen intakt
En annan detalj som säkert lär få vana ”Minecraft”-spelare att brusa upp är att 4J Studios, som portat spelet, baserat det på en årsgammal version av originalet. Den ganska omfattande äventyrsuppdateringen – som verkligen gav spelet liv – får man alltså klara sig utan, tills vidare.
Trots missarna har jag väldigt roligt med 360-versionen, framför allt tack vare den perfekt anpassade kontrollen och möjligheten att spela spelet tillsammans med en kompis i samma soffa.
För även om spelet inte längre behöver spelarnas tips och tricks är det fortfarande interagerandet med andra, det gemensamma byggandet och utforskandet, som är dess själ. Och att ”Minecraft” blivit en aning snällare, mer lättillgängligt och strömlinjeformat betyder inte alls att det blivit tråkigare.
Bara lite äldre och klokare.
Jonas Högberg