Oerhört mänskligt äventyr

Richard & Alice är inte snyggt – men vackert

ÄVENTYR ”Richard & Alice” är årets fulaste spel. Tills man upptäcker att det är ett av de allra vackraste.

Huvudpersonerna Richard och Alice sitter inlåsta i någon sorts fängelse i en blek framtid. I världen utanför härjar en konstant snöstorm. Alice sitter där eftersom hon är dömd för mord. Richard eftersom han deserterat från armén. Han vill höra hennes historia, men mest av allt vill han ha lite kontakt med en annan människa.

Så de börjar prata.

Berättas via flashbacks

Alice historia berättas i flashback-sekvenser mellan scenerna från fängelset. Tillbakablickarna används, något ironiskt, för att driva berättelsen framåt, medan dialogen med utvecklar de båda karaktärerna. Vi får bekanta oss med Alice femåriga son Barney i det förflutna, som snabbt etablerar sig som spelets bästa aspekt. Empatin som Barney väcker blir till en gemensam motivation för både spelaren och Alice.

Hjärtekrossande historia

Och sakta börjar den hjärtekrossande historien att rullas ut.

Det här är ”Richard & Alice” briljans. Det har inte många fördelar grafiskt, och som pekaklicka-spel ignorerar det de flesta av genrens styrkor. Men det hittar karaktärer som känns oerhört mänskliga. Och därigenom vinner det över mig där så många andra spel med bättre produktionsvärden förlorar mig istället.

Carl-Johan Johansson