Xbox One är inte redo för Sverige

Microsofts mediacenter har en berusande science fiction-känsla – men släpps kraftigt försenat och utan viktiga funktioner i Sverige

Det tog åtta år innan Microsoft till slut följde upp supersuccén Xbox 360 med en ny spelkonsol.

Ytterligare nio månader senare lanseras den i Sverige. Ändå är den fortfarande inte helt anpassad för den svenska marknaden.

Xbox One är onekligen en högst kapabel spelkonsol – men ännu långt ifrån den kompletta mediamaskinen.

Visste du att moderkakan som omger ett mänskligt foster är som mest utvecklad en månad innan förlossningens förväntade datum? Därefter åldras den, vilket kan leda till att barnets syretillförsel försämras och att det får svårare att ta till sig näring.

Byt ut orden ”moderkaka” och ”foster” till ”hajp” och ”ny spelkonsol” och du har ett hum om hur saker och ting ser ut för Xbox One i Sverige.

Microsofts nya konsol har gått över tiden med nio månader när den nu äntligen släpps i Norden officiellt. Under samma tidsrymd har främsta konkurrenten Sony hunnit med att sälja ett rekordartat antal Playstation 4 världen över (drygt 10 miljoner, vilket tros vara dubbelt så många exemplar som Microsoft sålt Xbox One-konsoler). Och de svenskar som verkligen, verkligen velat ha en Xbox One har redan importerat en från England eller Tyskland.

Kryptisk försening

Det är svårt att få ett rakt svar på varför det officiella släppet tagit sådan tid. Lokaliseringsfrågor som språk och lokala samarbeten är en förklaring. En annan är det rykte som hävdar att Microsoft velat skeppa så många konsoler som möjligt till stora marknader som USA och Storbritannien, vilket alltså ska ha fördröjt releasen i vissa regioner.

En mer trolig förklaring är att Microsoft inte bryr sig särskilt mycket om den nordiska marknaden. När den vhs-liknande klumpen landar i Sverige är det nämligen utan svensk röststyrning och fullständig tv-integrering. Dessa båda trumfkort tillkommer först senare (oklart när).

Vill förena spelande – och tv

Det är inte utan att man undrar vad de haft för sig sedan Xbox One släpptes i bland annat England, Tyskland, Spanien, Frankrike, Australien, Brasilien och USA i november förra året. Inte tycks det vara nordiska lokaliseringsfrågor i alla fall.

Texten i menyerna är givetvis på svenska, fattas bara annat. Och visst går det att koppla ihop digitalboxen med Xbox One via hdmi-sladd och få tv-bild, men någon kanalguide finns inte.

Genom att välja Storbritannien som min region och därmed få tillgång till Kinects engelska röststyrning får jag dock en skymt av allt det som Microsoft utlovat. Xbox One har nämligen målats upp som den kompletta mediamaskinen – en smältdegel som ska förena spelande, tv-tittande och sociala funktioner. Och visst är det kittlande att kunna byta mellan ”Dead rising 3”-spelande och tv-tittande med ett enkelt röstkommando (”Xbox, go to tv”).

Smidiga nya funktioner

Tack vare ”snap”-funktionen (”sätt fast” på svenska) kan man numera även dela upp bilden. Den mindre delen tar upp en fjärdedel av skärmytan och kan köra vissa appar. Det går till exempel att spela ett spel på den stora skärmytan och se på tv eller Twitch på den lilla, men för att reglera ljudet måste man gå in i systeminställningarna. Bättre då att använda den mindre ytan som chattfönster eller för att browsa bland appar. Ett snabbt dubbelklick på Xbox-knappen och du byter mellan de båda bilderna.

Ett enkelt klick på samma knapp och du kommer ut till det Windows 8-liknande skrivbordet, där du har direkt tillgång till senast använda appar. Till vänster finns dina favoritappar, till höger butiken. Den senare är något krångligt uppbyggd, men genom att säga ”Xbox Bing” kan du söka efter spel genom att helt enkelt nämna deras titlar. Ett plus är att man kan kika på Twitch-sändningar och klipp från spelet man är sugen på direkt i butiken.

Opålitlig respons

Gränssnittet är onekligen smidigt, och Kinect förser det hela med en berusande science fiction-känsla. När röststyrningen väl fungerar, det vill säga. Ibland blandas kommandon ihop, ibland registreras de inte alls. Och rörelsestyrningen bör undvikas helt och hållet.

Med det sagt är det väldigt coolt att inte behöva en kontroll för att kunna starta Xbox One. Så länge du har möjligheten att prata – och inte skymmer ditt ansikte – så loggas du in automatiskt. Att dessutom kunna spela in 30 sekunders gameplay med endast tre ord (”Xbox, record that”) är väldigt trevligt.

Det är dock oklart hur stor roll Kinect kommer spela i Xbox Ones framtid nu när det går att köpa konsolen utan kameran. Halvtrista ”Kinect sports rivals” lär knappast få någon att vilja lägga ut en extra tusenlapp för att få tillgång till tillbehöret.

Bättre handkontroll

Den nya handkontrollen imponerar som tur är desto mer. Den har ett lite stadigare grepp än 360-kontrollens dito, ett lite bättre styrkors och något skönare spakar. Bäst av allt är att Microsoft bakat in skakfunktioner i trigger-knapparna. Gasa och bromsa i ”Forza 5” och kontrollen ger dig en ny nivå av respons.

Och det är ju trots allt där de flesta köparna kommer tillbringa sin tid med Xbox One: ute på Nurburgrings heta asfalt, Los Perdidos zombietäta gator och bland Angel Citys stridsrobotar. Som spelkonsol betraktad håller också Xbox One fanan högt. Den är fjärran från den tinnitus-framkallande skapelse som den ursprungliga Xbox 360 var, tack vare det fina fläktsystemet. Spelinstallationerna från skiva går inte lika snabbt som på Playstation 4, men med tanke på att det oftast inte är mer än fem–tio minuters väntetid det handlar om är det lätt att förlåta.

Mindre kraftfull än PS4

Hårdvaran är dock något mindre kraftfull än den i Sonys konkurrerande konsol, och utvecklare har vittnat om problem att uppnå en 1080p-upplösning med spel de släpper till Xbox One. Flera titlar, som ”Thief”, ”Metal gear solid 5: Ground zeroes” och ”Titanfall”, parkerar istället någonstans mellan 720p och 900p upplösningmässigt. Å andra sidan kämpar Microsoft hårt för att hjälpa utvecklarna – och därför kan bland annat ”Diablo III” avnjutas i 1080p.

De exklusiva spelen är både fler och (marginellt) bättre än de som Playstation 4 erbjöd vid sin lansering, och numera finns också ett hyfsat utbud av gedigna multiplattformspel. Indiesortementet haltar ännu något, men med spel som ”Below”, ”Mighty no 9” och ”Hyper light drifter” på väg kan det hålet förhoppningsvis komma att fyllas inom kort.

Pinsamt misslyckande

Det är svårt att säga annat än att Xbox One är en kompetent spelkonsol med en finfin handkontroll, ett lättnavigerat och färgglatt gränssnitt och ett sjysst spelutbud. Samtidigt är det svårt att blunda för att den ännu inte når upp till sin fulla potential som mediacenter här i Sverige. Ett pinsamt misslyckande med tanke på den väl tilltagna tidsfrist som passerat sedan den stora lanseringen.

Tiden får avgöra om de fosterskador konsolen åsamkats går att läka.