”Animal crossing” har aldrig varit så här bra

Förändringarna var det bästa som kunde hända

LIVSSIMULATOR ”Man gör ju ingenting.”

Så lyder den vanligaste kritiken mot ”Animal crossing”-serien. Och också den minst motiverade.

För vissa människor kommer Nintendos sorgfria spelserie aldrig att bli mer än en sömndrucken Kronblom-simulator där man går omkring och slår dank i en liten by befolkad av gulliga fabeldjur.

Men vi som verkligen förstått poängen vet vad de går miste om. ”Animal crossing” är en digital oas från vuxenvärlden, där vi får leva om barndomen som om den vore en saga av Astrid Lindgren. Man kan hitta och gräva upp dinosaurieskelett, man kan bada i havet, man kan skicka brev till sina djurvänner, man kan gå på disco, man kan klä ut sig till detektiv, man kan inreda sitt hus som om det vore månen.

Spela borgmästare

Det är en idealbild av barndomen som doftar förföriskt av blommor, såpbubblor och kritor. Men samtidigt är det en tillvaro som inte helt saknar band till vuxenvärldens krav på ansvarstagande. Och det är något som är särskilt påtagligt i Nintendo 3DS-versionen.

När man anländer till sin lilla by i ”New leaf” tvingas man som vanligt ta ett ganska saftigt bolån från traktens fastighetsmäklare (läs: gangster) Tom Nook. Den som vill slippa skulden (och som kanske funderar på att bygga ut sitt hus) ger sig därefter ut på jakt efter mer eller mindre sällsynta fiskar och insekter att sälja.

Upplägget är sig likt, men den här gången finns det en twist: man tvingas ta på sig rollen som byns borgmästare. Vilket bland annat innebär att man kan förkunna lagar om bättre öppettider för butikerna, och att man kan bygga saker för att förbättra och försköna staden – som broar, campingplatser och fontäner.

Tydligare sammanhang

Det här visar sig snabbt vara det bästa som hänt serien. Spelaren får en roll och ett sammanhang i byn och kan bidra till uppbyggandet av den helt i sin egen takt. Snart nog dyker även nya verksamheter upp som ett resultat av ens slit, och det är först då man inser att ”New leaf” inte är den rosaskimrande gestaltning av barndomen som de tidigare ”Animal crossing”-spelen var. Snarare är det en skildring av vuxenvärlden som barn tänker sig den.

Allt det roliga – att jaga en fjäril med håv, att lyssna på fräck musik tillsammans med en söt katt i klänning, att plocka snäckor på stranden – finns kvar. Men nu kan vi även forma hela samhället efter våra egna preferenser.

Vi lever kanske inte i den bästa av världar. I ”New leaf” får vi chansen att ändra på den saken.

Jonas Högberg