Vresig vampyrjägare imponerar

Alfred Holmgren

Dracula: Origin är elegant och atmosfäriskt

Mindre nogräknade populärhistoriska publikationer gillar att hävda att den i högsta grad fiktive greve Dracula ”fanns på riktigt”.

Det känns nästan ännu mer orimligt att tro på att renläriga "peka och klicka"-spel någonsin existerat. Statiskt berättande, omständliga gränssnitt och obskyra pussel betraktas allmänt som tillfälliga hinder mediet sedan länge forcerat.

Det finns dock de som försöker nita fast dem i golvet igen. Utvecklaren Frogwares hör till den gamla skolans elever, de som aldrig verkar vilja gå vidare till en kurs i normalmapping och Unreal 3-teknik. Istället nöjer de sig med att hamra fram enstaka spikar i en bortglömd genres EKG-stiltje, alltid med samma enögda fokus på att hålla forntida konventioner vid liv. Resultaten blir lika mycket knarriga kuriositeter som prov på studions genuina hantverksskicklighet.

Tidigare var det den oemotståndligt dryge Sherlock Holmes som gav Frogwares spel karaktär. Men Dracula: Origin” bärs fram på protagonisten Van Helsings axlar. Den vresige vampyrjägaren pratar som en korsning mellan Nico Bellic och Strong Bad. Han fräser ”USELESS!” till svar när han inte förstår språket någon talar och utropar gärna ”This could come in handy, I will take it!” när han snattar småsaker framför ögonen på gatuförsäljare.

Även om ”Dracula: origin” är elegant och atmosfäriskt känns det oundvikligen som att vandra genom ett minfält av antika designproblem.

Men med Van Helsing som ledsagare tar jag den promenaden vilken dag som helst.