"Dirt" handlar om att ha skitkul

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-14

Plötslig nederbörd kunde ha bjudit på fler utmaningar. Men bortsett från det ovarierade vädret finns det inte mycket att klaga på i ”Dirt 2”.

Dom kallar det skit.

Men visionen bakom ”Dirt 2”, blicken för helheten, är inte bara ren. Den är kristallklar.

Inledningsvis är det lätt att uppfatta denna uppföljare som schizofren. Miljöerna byter skepnad lika ofta som disciplinerna. Natursköna landskap varvas med täta stadiumuppgörelser. Men variationen har ändå en minsta gemensam nämnare. Banorna är, med några få undantag, mycket skickligt konstruerade. Spelutvecklaren Codemasters har över tio års racingerfarenhet. Det märks – oavsett miljö är banorna ständigt krävande, ständigt underhållande, ständigt överraskande.

Disciplinerna varieras och nyttjas med samma fingertoppskänsla. I det första ”Dirt” – Codemasters skilsmässa från traditionell rallysport – fanns det ett par grenar man ville välja bort. Så känns det aldrig i uppföljaren. Etapprally och trailblazer – den senare i dödsföraktande hastigheter över öppna landskap – är solitära upplevelser som får sällskap av rallycross-tävlingar på arenor fulla av förrädiska hopp, hårnåls-passager och aggressivt motstånd.

Codemasters hade kunnat stanna där. I?stället har de gått steget längre och lagt till arkadröjiga spellägen med namn som ”Last man standing”, ”Domination” och personliga utmaningar från de rallystjärnor som medverkar som sig själva. Den brittiska studion återanvänder dessutom ”Grids” flashbacks – möjligheten att mitt under pågående lopp rätta till misstag. De har byggt ett karriärläge som från början till slut hänför med nya tävlingar och turneringar. Och närvarokänslan förstärks med både skarpare AI och tyngre bilfysik, mer kontakt med underlaget.

A lla dessa beståndsdelar, alla kontraster, är omsorgsfullt utvalda. En kristallklar blick för helheten. Allt handlar om att ha roligt, och Codemasters har numera självförtroendet att sortera ut allt som inte uppfyller det ändamålet.

Men ”Dirt 2” är inte perfekt. De grafiska excesserna kommer exempelvis på beskostnad av splitscreen-läge. Laddningstiderna stör. Och – om man ska vara riktigt kräsen – skiftande väder saknas; djupt in i karriärläget kunde plötslig nederbörd ha blivit en motståndare i sig.

Således finns all anledning att se fram emot en uppföljare.

Till dess är ”Dirt 2” skiten.

ANNONS