”Knock-knock” är ett vansinnigt spel

Förvirrande, märkligt, briljant – och frustrerande

SKRÄCK De kommer om natten.

I den lilla stugan vankar han runt, natt efter natt, och söker igenom varje rum med sin lampa. Han är alldeles ensam ute i skogen, men han oroar sig ständigt för att främmande väsen ska ta sig in. Hela tiden pratar han för sig själv i märkliga ryska meningar fulla av gåtor och ordspråk.

Portaler från mardrömmar

När ljuset är tänt och hans oro bortblåst börjar möbler och bråte att uppenbara sig i rummen. De kommer behövas när han måste gömma sig. För nattgästerna han fruktar kommer så småningom – förvridna, spöklika, mordiska figurer som hemsöker stugan. Ibland kommer de in genom portaler från mardrömmar. Ibland genom att någon inuti huset öppnat dörrar och fönster för dem.

Ett vansinnigt spel

Målet är att överleva till soluppgången. Men varje gång man blir fångad spolas tiden tillbaka och natten förlängs.

”Knock-knock” är unikt, på gott och ont. Det är förvirrande, märkligt och briljant – men också djupt frustrerande. Om du spelat några av Ice-Pick Lodges tidigare spel vet du vad du har att vänta. Huset byter skepnad, ögon tränger in genom väggarna. Vissa fenomen är riktiga, andra är hallucinationer. Ingenting går att lita på. Spelet, liksom karaktären, är vansinnigt.

Och du blir inte fri förrän du stänger av det.

Carl-Johan Johansson