Ett skräckspel värt att upptäcka

Men förvänta dig inte att Don’t starve kommer hålla dig i handen

SKRÄCK ”Don’t starve” summerar din motivation redan i titeln. Det är också den enda instruktion du överhuvudtaget får av spelet.

Detta faktum är på en och samma gång spelets stora fördel och nackdel. Det är en elak och oförlåtande värld, men den är det ofta eftersom vi inte riktigt vet vad vi ska göra. Att upptäcka saker i spel är kul. Att behöva upptäcka själva reglerna först för att överhuvudtaget få ut något av spelet är det tyvärr inte.

Utnyttja omgivningen

”Don’t starve” är istället som bäst när man börjar få grepp om systemen. Du lär dig efter en stund att samla bär och rötter, stenar och flinta, och arbetar dig sedan uppåt med bättre verktyg och vapen. Du kan bygga små hus som skyddar mot mordiska inkräktare. Likt ”Skyrim” handlar mycket av spelet om att utnyttja omgivningen. Allt från träd och växter till vilda djur går att omvandla till utrustning och mat.

Liknar ”Dark souls”

”Don’t starve” ser ut som ett möte mellan ”Dark souls” och Edward Gorey. Likt Kleis tidigare spel (”Shank”, ”Mark of the ninja”) är det rikt på personlighet. Det har ett udda, tecknat utseende där karaktärer och objekt påminner om pappersutklipp som limmats på i övrigt enhetliga bakgrunder.

För de som har tålamod väntar en värld som är värd att upptäcka i ”Don’t starve”.

Så länge de inte svälter.

Carl-Johan Johansson