Spelvärlden kan inte undvika krisen

Peter Ottsjö

Det står inte längre några skor i hallen.

Den här hösten är inte som andra.

Man kan räkna de riktigt stora spelsläppen på sina tio fingrar.

Varför blev det så? Länge har det funnits en myt om att spelvärlden är immun mot störtdykande konjunkturkurvor. Att verklighetsflykten under svåra tider fungerat som en ventil.

Spelen säljer sämre. Förläggarna stramar åt. Och den här hösten är inte som andra.

Man behöver inte lämna Sveriges gränser för att hitta spår av orsaker och konsekvenser.

Det står inte längre några skor i hallen.

Familjeföretaget Grin satt på Sveavägen i Stockholm. Där var man tvungen att ta av sig skorna för så hade grundarna, bröderna Andersson, alltid gjort hemma hos mamma.

För en månad sen slog de igen. Då hade Grin redan hunnit lansera tre spel i år. Två usla, ett mycket bra. Samtliga sålde dåligt.

Deras plötsliga och oväntade kollaps kan länkas till Sveriges skenande ungdomsarbetslöshet. I fjol stod var femte person under 25 år utan arbete. Vad gör de när de inte arbetar? Många spelar. Men de har inte råd med så många nya, spelen kostar ju sexhundra kronor. Verklighetsflykt bär också en prislapp.

Grins öde och arbetslösheten hör samman. Det är en svensk bild av finanskrisen – men också symtomatiskt för spelvärlden i stort. Unga män är en viktig inkomstkälla för spelföretagen.

Dessutom måste man tänka på ”Call of duty”.

”Call of duty: Modern warfare 2” släpps i november. Förläggarna Activision är mycket kaxiga. De spår att spelet blir den största kommersiella nöjeshändelsen någonsin. Det ska dra in mer pengar första dagen än vad ”Harry Potter”, ”The Dark knight” och ”Grand theft auto IV” mäktat med.

Finanskrisen – ingen vill gå Grins öde till mötes – tillsammans med ”Modern warfare 2” har fått konkurrenterna att fly in i 2010. Bara några har vågat stanna kvar. Övriga hoppas på bättre tider.

Spelvärlden är inte immun. Myten är motbevisad.

Det är glest mellan storspelen i höst.

Tomten lär hinna med en julpilsner.