Spindelmannen lämnar inga spår
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-06-07
En datorritad Tobey Maguire skymtar förbi. Annars är det tunt med både filmkänsla och serieatmosfär i spelversionen av sommarens biohype.
Spindelmannen kan klättra på väggar och tak, slåss och sparka och skjuta nät – ett ambitöst rörelseschema. Kontrollerna är ganska smidiga, men skiftande perspektiv snurrar ofta till det. Bäst funkar Xbox-varianten som också har marginellt finare grafik. Annars är versionerna till pc, Playstation 2, Gamecube och Xbox likvärdiga.
Men ”Spider-man” irriterar. Vår hjälte kan utan vidare dyka sådär tvåhundra meter mellan höghustaken – så länge han inte kommer för nära gatan, då är spelet slut direkt. En del dödliga överraskningar är omöjliga att undvika första gången. Och då får vi oftast börja om långt, långt tidigare.
Allt som allt ändå skapligt nöje. ”Spider-man” är långt från de katastrofer filmbaserade spel brukar kunna vara – fast det klibbar inte kvar i minnet speciellt länge.
Henrik Rudin