Ta en lektion och röj loss

Alfred Holmgren

MUSIKSPEL Nintendos legendariske speldesigner Shigeru Miyamoto sa nyligen att ”Guitar hero” är som ett coverband jämfört med ”Wii musics” mer kreativa approach.

Han ljuger.

”Wii music” är precis som konkurrenterna en kompromiss mellan tillgänglighet och trovärdighet. Här mimar man med Wii-kontrollerna till olika instrument för att framkalla förutbestämda toner som harmonierar med melodier och ackord. Det handlar förstås aldrig om något fritt skapande. Hela tiden följer man räls som någon annan lagt ut åt en.

Utförlig trumskola

Men Nintendo har en plan. Via finurliga minispel och lektioner ger ”Wii fit” en grundkurser i olika musikaliska genrer – här finns till och med en utförlig trumskola för den som har balansbrädan från ”Wii fit”. När man väl tagit sin examen släpps man fri att jamma ikapp med spelets allmängods till låtar.

Även om friheten är begränsad finns det utrymme att färga framförandet. Medan tempo och tonart är förutbestämda avgör man takten helt själv, i stundens hetta, på ren känsla. Det är en förlösande upplevelse, och på många sätt närmare ett riktigt musikaliskt framförande än konkurrenterna kommit.

Och när fyra spelare tolkar om ”Super Mario bros”-temat med säckpipor, bongotrummor och turntables blir det plötsligt en flerspelarupplevelse i klass med ”Wii sports”.

Bara man kan leva med att det är lika delar partyspel och musikalisk självhjälp.