En av tidernas stiligaste fighters
Publicerad 2013-05-02
Arc System Works gör förlagan rättvisa med Persona 4: Arena
BEAT ’EM UP När jag öppnar dörren till ”Persona 4: Arena” förväntar jag mig nirvana. Istället hamnar jag i dödens väntrum.
Först otaliga timmar senare lyckas jag sopa upp mitt ego från rännstenen, halvt ihjälslaget. Och då skingras molnen.
Det har gått nästan ett år sedan ”Persona 4: Arena” släpptes i Japan – och det tar ytterligare 45 minuter innan man ens får börja slåss, tack vare rigorös introduktionskurs och en utmattande inledning på det rpg-betonade storyläget.
Ändå är det svårt att vara missnöjd.
Gräll symfoni
”Persona 4: Arena” är en av de stiligaste fighters som någonsin skapats. Det är ett dramatiskt bombardemang mot de audiovisuella sinnena; en grällt färglagd Beethoven-symfoni som framförs i ett furiöst tempo av vackra animekaraktärer.
Spelets skönhet sträcker sig givetvis bortom det estetiska. Arc System Works, kända för de sagolika ”Blazblue” och ”Guilty gear”, har ett absolut gehör för intrikata spelsystem och serverar en beat ’em up-buffé av finlirstekniker som superhopp, undanglidningar, cancels och skärmabsorberande specialare. Casualspelarna har dock inte glömts bort. Här ges de bland annat möjligheten att skapa enkla combos med en enda knapp – som dessutom länkar in i en specialattack om man har tillräckligt mycket mätare.
Hämtar inspiration från ”Persona”
Det som framför allt särskiljer ”Persona 4: Arena” från andra 2d-fighters är hur Arc System Works anammat särdragen i Atlus rollspel. Varje karaktärs persona (en sorts inre best) kan slåss sida vid sida med sin ägare och bygga spektakulära slagserier i sinnlig symbios. Men det medför också ett risktagande – ens persona kan försättas ur spel en stund om den tar tillräckligt mycket stryk. Man måste hela tiden upprätthålla en väl avvägd växelverkan mellan de olika mekanikerna, annars straffas man hårt.
Men det är inte lätt. Att spela ”Persona 4: Arena” är som att befinna sig inuti en exploderande fyrverkeripjäs – man rycks med och man rycks i bitar.
Och det är en upplevelse som är värd all väntan i världen.
Jonas Högberg