Fascinerande – tack vare skitsnacket

Call of Juarez: Gunslinger har fjäderlätt verklighetsförankring – som det ska vara

FPS Coffeyville, Kansas.

Fram tills för några timmar sedan en sömnig småstad. Nu: skådeplatsen för en fruktansvärd massaker.

Jag står med två rykande revolvrar i hand och betraktar förundrat blodbadet. De senaste fem minuterna har jag gödslat torget med dynamitgubbar, duckat kulor med övernaturliga reflexer och själv levererat dem i slow motion. Av bara farten har jag dödat fler människor än jag kan räkna till.

Plötsligt hörs en röst: ”Nej, nej, så där var det inte det gick till.”

Kittlande berättargrepp

Hur vild än vilda västern var så var den aldrig lika vild som i folks fantasier.

Mytologiseringen började redan på 1860-talet i form av så kallade dime novels, billiga blaskiga berättelser om cowboys och indianer som hade fjäderlätt verklighetsförankring. Historierna blev enormt populära och bidrog snabbt till att ge Amerikas sentida koloniseringsprocess en aura av mystik och spänning.

Och det är det här mytbyggandet som gör ”Call of Juarez: Gunslinger” så bra. Spelet inleds med att den åldrade västernhjälten Silas Greaves träder in i en saloon år 1910. En entusiastisk ung man känner igen Greaves från de många dime novels han läst och ber den slitne och fårade cowboyen att berätta om sina äventyr i utbyte mot en whisky eller två (eller tio).

Spelaren tillåts därefter återuppleva Greaves dimmiga – och kanske inte helt tillförlitliga – minnen. Han förtäljer bland annat hur han red med Billy the Kid, sköt ner bröderna Dalton och jagade Jesse James mitt under brinnande tågrån.

Silas Greaves skrovliga berättarröst åtföljer spelarens minsta steg i ”Gunslinger” – ett grepp som är lika kittlande här som det var i ”Bastion”. Ibland tar han i från tårna och adderar tjogvis med fiender till historien. Ibland har han svårt att minnas exakt vad det var som hände, vilket bland annat resulterar i att nya vägar framåt materialiseras ur tomma intet. Och ibland sticker Greaves åhörare in med kommentarer som helt förändrar händelseförloppet.

Inspireras av ”Bulletstorm”

Upplägget är fantastiskt, och ger också en fin förklaring till det typiska och tröttsamma tv-spelsdödandet. När spelet är slut har jag slaktat hundratals människor, duellerat mot västerns snabbaste banditer och själv knappt fått en skråma. Men för en gångs skull är det inte säkert att det faktiskt hänt ens i spelets version av verkligheten.

”Call of Juarez: Gunslinger” är å ena sidan en underhållande ”Bulletstorm”-inspirerad shooter som belönar spelaren med poäng för pricksäkerhet, å andra sidan en underhållande skröna som med jämna mellanrum ger det stundtals monotona skjutandet en välbehövlig knuff.

Legenden om vilda västern har sällan bäddats in i så många lager skitsnack.

Paradoxalt nog har den aldrig känts ärligare heller.

Jonas Högberg