Guerrilla tappar bort – sig själva

Killzone 3 saknar tvåans fruktansvärda intensitet – räddas av bra multiplayer

FPS Guerrilla har tröttnat på rostbrunt.

”Killzone”-spelen har alltid handlat om krigets jävlighet. Om söndersprängda hus, gator fyllda av glas och grus, brinnande kratrar, jämntjock rök. Mörker. Sotade fasader. Misär. Och färgen som i spel kännetecknar den mer än någon annan.

I ”Killzone 3” rör sig Guerrilla bort från sina adelsmärken. De vill ut i världen, utforska ny terräng, nya teman. Visa att de inte är så enkelspåriga som vi kanske trott.

På vägen tappar de bort sig själva.

Galen Malcolm McDowell

Spelet tar fart där tvåan slutade. Den superonda, nazistinspirerade Helghast-armén famlar efter nytt ledarskap. De självutnämnda nominerade är en galen vapendistributör (spelad av en lika galen Malcolm McDowell) och en Stalin-lookalike. Rävspelet dem emellan är oväntat kul.

Våra hjältar tar sig ut ur planeten Helghans huvudstad med andan i halsen och tvingas därefter gå under jorden i fiendeland. Och det är här man börjar se Guerrillas nyvunna ambitioner.

”Star wars”-inspirerade strider

Smygande i grällt färgsatta djungler. Jetpackhoppande mellan isflak i nordliga, ödsliga landskap. Rymdstrider som tagna ur ”Star wars”. Och däremellan mech-skjutande, biljakter och helikopterstrider.

Allt habilt utfört. Men det är variation bara för sakens skull.

Spelet hettar till på allvar när jag dumpas på en ålderstigen soptipp och låter mig förföras av hetsiga eldstrider mellan repiga tunnor och molokna traktorvrak. ”Killzone 3” lockar, precis som tvåan, med smarta, flankande fiender och omsorgsfullt designade banor. Men där tvåan levererade krävande strider på varandra om och om igen, högst medvetet för att jaga livet ur spelaren, är trean betydligt beskedligare.

Multiplayer räddar dagen

Som tur är håller multiplayerläget stilen. Warzone är fortfarande ett av de roligaste spellägen som konstruerats (man tar sig an multipla uppdrag i lag på en och samma bana utan uppehåll) och nya Operations ger en fantastisk föraning om hur man skulle kunna integrera multiplayer i storyläget (här ges det lag som segrar en pulshöjande mellansekvens där de mest prominenta spelarna får stå i fokus).

Guerrilla har onekligen breddat sin horisont med ”Killzone 3”. De har visat att de kan skapa snygga, spännande miljöer och en oerhört variationsrik spelmekanik. Men det har också gjort att den rostbruna misären spätts ut – och med den den skoningslösa och brutala krigsskildring Guerrilla brukade stå för.

Jonas Högberg