Produktplacering som går på rutin
Uppdaterad 2011-06-08 | Publicerad 2011-05-25
Svårare och svårare att
försvara Lego-spelen
PLATTFORM Det finns något som är vansinnigt beroendeframkallande med Lego. Både på ett rent praktiskt och ett metaforiskt plan.
Douglas Coupland, den kända författaren, vet. Hans eget snudd på sjukliga legoberoende reflekteras både i hans romaner och i den nordamerikanska arkitekturutställningen Super City, där han ägnat åratal åt att bygga upp kända amerikanska landmärken helt med plastklossar. Han förklarade det själv med orden:
”Saken är att vi alla lekte med Lego... Det kommer en tidpunkt när man inte gräver i den där lådan längre, och sedan lekte Lego med mig i 30 år. Jävlades med min hjärna och mitt sätt att se på saker. Jag har hela tiden undrat var jag själv slutar och leksakerna börjar.”
Mindre charm
Det är på samma sätt ingen tillfällighet att indiesuccén ”Minecraft”, vars värld utgörs av små block som spelaren kan bygga saker med, har blivit ett sånt fenomen. Lego är ju kreativt. Lego är charmigt. Lego producerar i sina bästa stunder söta små metaforer för hur världen är uppbyggd som är lätta att relatera till.
Traveller’s Tales har hittills tjänat miljoner på det faktumet. Men någonstans på vägen slutade deras spel vara kreativa omtolkningar av de matinéfilmer de själva älskade och blev till ren produktplacering istället. ”Lego star wars” kunde komma undan med det. ”Lego Indiana Jones” också. Sedan blev det svårare.
Ren exploatering
”Lego pirates of the Caribbean” är det perfekta exemplet på hur Lego-serien har börjat gå på ren rutin. Det handlar mer om att exploatera Lego-universumet och sommarens bioplåga än om att omtolka och kommentera de populärkulturella fenomen som för många var lika frekventa under deras uppväxt som Lego-klossarna själva. Och det faktumet gör det både tråkigare att spela och betydligt svårare att försvara.
Besattheten sitter i
Det är inte särskilt annorlunda från de tidigare spelen rent spelmekaniskt. Det som funkade för fem år sedan funkar fortfarande. Däremot känns det varken kreativt eller kärleksfullt längre.
Faktumet att ”Lego pirates of the Caribbean” överhuvudtaget existerar säger, som Coupland påpekade, mer om hur långt utanför leksakslådan Lego-besattheten har sträckt sig för Traveller’s Tales.
Och kanske också för de av oss som trots den insikten ägnar tiotals timmar åt att spela genom det.
Följ Spela!
Vill du också ha koll på när vi publicerat nya recensioner, förtittar, krönikor och reportage?
Du kan följa Spela på både Twitter och Facebook.
Carl-Johan Johansson