Annika Ljungberg: ”Jag kommer aldrig glömma Legend of Mana”

Rednex-stjärnan om legendariska ledmotivet: ”Vi kommunicerade med kroppsspråk”

Plötsligt en dag kontaktades hon av den världskända spelkompositören Yoko Shimomura.

Nu har det gått 15 år sedan Rednex-stjärnan Annika Ljungberg, 44, spelade in det numera legendariska ledmotivet till japanska ”Legend of mana” – som aldrig släpptes i Sverige.

– Det är en av de mest spännande stunderna jag haft i en studio i min 20-åriga karriär, säger hon i Nöjesbladets Spela-podd.

Året är 1998. Yoko Shimomura har precis färdigställt musiken till fantasyrollspelet ”Legend of mana” – ett episkt soundtrack som hon än i dag refererar till som sin personliga favorit.

Men någonting fattas:

Sång.

Shimomura har dock bestämt sig för att den inte ska sjungas av en känd artist, och inte ens på hennes modersmål japanska. Just då snubblar hon på något sätt över svenska Rednex-stjärnan Annika Ljungberg, som nyligen figurerat i tv-serien ”Baywatch” efter att David Hasselhoff personligen handplockat tre låtar från hennes album ”Me & myself”.

Shimomura blir hänförd – och sätter sig på ett plan till Stockholm.

”En teknisk utmaning”

– Jag kontaktades av Yokos management. Hon hade hört mina röstprov och tyckte att det var exakt det hon sökte. Texten översattes av en tjej i Sverige som inte hade en aning om hur rytmiken skulle appliceras på melodin. Det var inte en walk in the park. Det var många gråa hår där, och en teknisk utmaning bara att få det att funka. Jag har ju ingen som helst erfarenhet av spel av den här arten så jag var helt novis, berättar Annika Ljungberg, 44, i Nöjesbladets Spela-podd 15 år efter releasen av ”Legend of mana”.

– Jag fick höra att det var det spel som hon konstnärligt sett är mest nöjd med. Hon har lyckats fantastiskt bra med hela kompositionen. Vi talade samma språk konstnärligt och hon var väldigt ödmjuk.

Förklarade de någonsin varför de ville att låten skulle översättas och sjungas på svenska?

– Nej, det var för mig ett frågetecken. Vi hade ganska tajt om tid när de flögs in till Stockholm. Jag stod öppet i studion, alltså inte i ett eget bås, för att de skulle kunna kommunicera med mig med kroppspråk, eftersom vi inte riktigt förstod varandra alla gånger, svarar hon med ett skratt.

”Det var en väldig press”

– De är speciella, japaner. De är inte teatraliska och gestikulerar utan står och överlägger i klunga. Man står där på sin lilla plätt och bara ska prestera så samtidigt var det en väldig press. Det är inte så att man går in och skapar med feeling som när jag spelade in med Anders Bagge och han drog en vits var tionde minut och drog ner byxorna så man skrattade så man dog. Det här var väldigt annorlunda. Här står man på sin tilldelade plats och gör sitt jobb.

Spelet, som var fjärde delen i ”Seiken densetsu”-serien och fick namnet ”Legend of Mana” i USA, blev en omedelbar succé. Det sålde över 400 000 exemplar på en vecka i Japan och tilldelades Gold Award under Playstation Awards 2000.

I Sveriges och Europa har spelet dock lyst med sin frånvaro under alla år.

”En upplevelse jag aldrig glömmer”

Har du spelat det?

– Det var faktiskt första gången jag spelade ett Playstation-spel. Det var väldigt spännande. Jag har ju tagit fram spel senare, med Rednex och för Disney, men ”Legend of mana” är mitt första, och du vet vad man brukar säga om den första upplevelsen i något som är på okänd mark. Det är en upplevelse jag aldrig glömmer. Det är en av de mest spännande stunderna jag haft i en studio i min 20-åriga karriär.