Strykjärnsracing för soffpotatisar

Inte ens tredje gången gillt lyckas Electronic Arts göra vettig racing av sin kostsamma F1-licens.

Här finns alla förare, alla banor i årets säsong, snabbt förpackat med brist på finputsning. Varken grafik eller ljud imponerar. Xbox-versionen kommer nu, Playstation 2 och pc i slutet av maj. Men skillnaderna mot förra årgången är knappt nämnbara.

Framför allt är känslan fortfarande noll.

I ”normalläget” är bilen en degklump, med så seg styrrespons att Monacos hårnålar är närmast omöjliga att ta sig runt. Fullgas och tvärnit. I ”simulatorläget” blir det istället närmast okörbart sladdrigt med tre gånger längre bromssträcka. Ingenstans dyker det upp något som kan kallas körkänsla. Ingenstans känns bilens gränser – något som bevisligen går att utmana oss med även i de extrema F1-bilarna. Se ”Grand prix 3” till pc.

Nej, ”F1 2002” är strykjärnsracing för soffpotatisar. Som mest en temperaturhöjare inför loppen på tv. Som den där åkturen runt banan vi brukar bjudas på före start, bara snäppet mer interaktiv.

Henrik Rudin