Ett övergrepp – på hela genren
Publicerad 2013-05-24
Nya Pokemon mystery dungeon är skamligt uselt
ROLLSPEL Tro mig: du har aldrig sett ett så generöst plus i ditt liv.
Låt oss börja med det positiva. ”Pokemon mystery dungeon: Gates to infinity” är inte den allra sämsta ”Pokemon”-spinoff jag spelat – den tvivelaktiga äran tillfaller ”Super Pokemon rumble”.
Det negativa? Precis allt annat.
Ändlösa dialoger
Utvecklaren Spike Chunsoft har skapat ett spel så sövande att det får mig att vilja stoppa in mitt huvud i en bastuba – eller vad som helst som kan väcka mig från den här avgrundslika apatin.
Spelets upplägg är ett övergrepp på den traditionellt tortyrliknande roguelike-genren: utmaningen är lika med noll, döden är knappast permanent. De grottmiljöer man trampar runt i är skrattretande enformiga, striderna mot Pokemon-monstren så långsamma att de tycks vara filmade med höghastighetskamera. Och när man varvar ner mellan uppdragen tvingas man genomlida ändlösa oskippbara konversationer om hur vänskap och kärlek är det enda som hjälper i en värld av rackarspel och snikenhet.
Missar ironin
Man kan tycka att Spike Chunsoft borde ha reflekterat över det meningslösa i att försöka anpassa en mördande svår genre till en publik som uteslutande torde bestå av väldigt unga barn, men den ironiska insikten tycks helt ha passerat dem förbi.
Än mer ironiskt? Att Nintendo väljer att släppa ett av sina sämsta spel någonsin i en tid då spelföretaget är i desperat behov av säkra kort och säljande hits.
Nyligen väckte en Electronic Arts-anställd stor uppståndelse genom att twittra att Nintendo är ”levande döda”.
Av ”Pokemon mystery dungeon: Gates to infinity” att döma är de väldigt måna om att ge honom rätt.
Jonas Högberg