Än i dag ohotat som det perfekta Iphone-spelet

Alfred Holmgren

Infinity blade II är det bästa mobilspelet hittills

ACTIONROLLSPEL Jag har aldrig varit så nära att skalla någon på tunnelbanan som när jag spelar ”Infinity blade II”.

Jag är liksom inte mig själv längre: ögonen tåras, musklerna stramas åt som fiolsträngar, händerna kramar telefonen lika krampaktigt som om den vore en handgranat. När en medpassagerare försöker tränga sig förbi till ett ledigt säte intill mig är jag en millisekund ifrån att skicka honom susande som en kryssningsmissil genom mittgången.

Och då har jag ändå bara spelat i 20 minuter.

Perfekt tonträff

Det har gått ett år sedan ”Infinity blade” bände upp den då färska Iphone 4 som ett ostron och girigt sörplade i sig varenda droppe av datorkraft. Uppföljaren går åtminstone i teorin att spela på samma mobil, om man inte är rädd för hackande grafik och brännskador på händerna. Det är fortfarande ett ”Punch-out” fyllt med gnisslande jättesvärd och gnistrande pansar, vars robusta rollspelsmaskineri ackompanjeras av ett stridssystem med perfekt tonträff. Och det är fortfarande så snyggt att man intalar sig att det måste vara en optisk illusion. Men de största förändringarna ligger dolda långt under den gyllenskimrande ytan.

”Infinity blade II” vågar ställa nästan hutlösa krav på koordinationsförmåga och fingerfärdighet. Fienderna förutsätter ständigt att man håller sig på tårna; de fintar och varierar sina attacker i ett tempo som får föregångarens strider att framstå som ”Bingolotto”. Parat med den betydligt rikare arsenalen – den här gången kan man växla mellan enhands-, tvåhands- och dubbla vapen – gör det närkamperna mindre statiska och förutsägbara. Och utöver det fördjupade strids- och inventory-systemet har den klädsamt korta kampanjen denna gång brutits isär i flera delar som tar en till olika destinationer.

Klumpigare på Ipad

Styrningen präglas av samma klarhet som allt annat i spelet. Kameran kontrolleras med naturliga fingerrörelser, magier frammanas genom att man ritar mönster, och man knackar med fingertoppen på specifika punkter för att samla gömda skatter och utlösa superattacker. Striderna går fortfarande ut på att väja för sina kolossala motståndares attacker i exakt rätt ögonblick för att sedan låta skärmen blixtra av stål som möter stål.

Kombinationen mellan det här och det ständiga levlandet är lika klockren som alltid. Under det år som gått sedan ”Infinity blade” släpptes har det egentligen inte släppts några spel som lyckats ifrågasätta dess plats som det perfekta mobilspelet.

Och när jag säger mobilspel menar jag just mobilspel – ”Infinity blade II” blir paradoxalt nog en större upplevelse på den knivskarpa retina-skärmen, med sin behändigt tajta spelyta för tummarna, än på den klumpigare Ipad 2. Förtrollningen bryts också när grafiken presenteras i ett större format, som gör bristerna lättare att upptäcka. Å andra sidan är det rena magin hur ens framsteg på telefonen automatiskt sparas online för att sedan transportera en till samma ställe i spelet när man startar upp det på sin Ipad – och vice versa.

Påfrestande fängslande

Men trots att det fullkomligt dignar av nya inslag och visuellt överflöd är ”Infinity blade II” ett spel som designats med järnhand. Utvecklingsstudion med det märkliga namnet Chair verkar fullt medvetna om att de inte behöver vända ut och in på mobilspelandets begränsningar en gång till bara för sakens skull. Även om speltiden förlängts är en av ”Infinity blades” största triumfer, det loopande storyläget med sin stegrande svårighetsgrad, tack och lov intakt. Tillsammans med de dynamiska striderna och den enorma mängden föremål bäddar det här för korta, nästan påfrestande fängslande spelsessioner – och en närmast oändlig livslängd. ”Infinity blade II” liknar mest ett arkadläge som aldrig slutar växa. Det skulle kännas som en enorm förlust att byta detta metodiska grindande mot en mer episk, varierande berättelse.

När man spelat igenom ”Infinity blade II” för första gången poppar det upp en dialogruta där utvecklarna frågar om man kan tänka sig att ge spelet fem stjärnor på App Store.

Jag hoppas de kan nöja sig med fem plus i Aftonbladet istället.