Svenska spelet "Mirror’s edge” bryter ny mark

Peter Ottsjö

helskärm

Tro.

Hopp.

Och en kattkvinna på hett plåttak.

helskärm

Jag står i ett trapphus i svenskspelet "Mirror's edge". Tio sekunder senare har jag – likt en fenomenal parkourutövare – sprungit uppför två väggar, hoppat över ett par trappräcken och tagit mig ut på taket till en skyskrapa. Synfältet bländas av en storstad i starkt solljus.

Det låter kanske inte så märkvärdigt.

I själva verket är det en mindre revolution.

Spelvärlden har sedan länge slagit fast att det jag just gjorde – med några tryck på en handkontroll – är omöjligt. Att det bara fungerar när man ser sin karaktär framför sig. Att spel i så kallad förstapersonsvy inte lämpar sig för annat än promenader med automatkarbiner i handen.

Men svenska spelhuset Digital Illusion slutade aldrig tro på sin idé. De döpte sin kattliknande kvinnliga karaktär till Faith och hoppade rakt ut i det okända.

– Det finns en massa "first person"-spel på marknaden. Men inget av dem handlar egentligen om "personen" i "first person". För oss handlar "Mirror's edge" om rörelse, man ska känna tyngden av att springa och en få en känsla av att verkligen vara i den här världen, säger producenten Owen O'Brien.

Under vår timme med spelet tog vi del av sidospåret i "Mirror's edge", "time trial". Uppgiften: att ta sig från start till mål så snabbt som möjligt. Att hitta den snabbaste rutten över skyskrapetaken blir omgående ganska vanebildande. Det gäller dessutom att länka ihop Faiths rörelser – springa, hoppa, glida – till en parkourdans som aldrig tappar tempot. Och kontrollen, helt avgörande i det här fallet, fungerar alldeles utmärkt.

Om det färdiga spelet blir lika bra kan Digital Illusions nya bli en klassiker.

Svaret får vi den 13 november, när "Mirror's edge" har premiär.