Kriga och bli glad

Det är snart fyra år sedan revolutionen kom. Jättesuccén Command & conquer drog igång en lavin av strategispel i realtid: peka och klicka runt dina trupper. Nu går efterföljaren Tiberian sun upp i ringen - men mot knivskarp konkurrens. Spelet vidareutvecklar faktiskt inte alls strategimomentet. Det blir fortfarande mest frontalattacker - starkast och flinkast med musen vinner. Det går att sätta ut navigeringspunkter för att patrullera och attackera, men inte mycket mer. Inga taktiska formationer, inget system för att få skadade trupper att dra sig tillbaka. Det som erbjuds är istället buntvis av nya enheter. Stora robotar i japansk mecha-stil möter stealth-pansarvagnar och en barriär av artillerield. Naturligtvis på ett snyggare och större slagfält. Vackra explosioner Terrängen är i stämningsfullt belyst 3D och förändras när kriget bryter ut. Skjut väldigt mycket och det blir stora kratrar i marken. Stridsvagnar kämpar för att få fäste över kullar. Lätta fordon kan ta sig över is - tunga drunknar och lämnar efter sig en sorglig vak. Broar kan sprängas för att stoppa fienden. Vackert. Det finns som vanligt en bunt uppdrag både som snälla GDI och sadistiskt elaka NOD att spela sig igenom. Men roligast är multiplayer med upp till åtta motståndare - med gigantiskt stora slumpmässiga kartor om du vill. Det går också att spela bara mot datorn i det här läget. Så lätt försvinner en hel kväll. Tiberian sun är här till slut. Det är en ren explosion i spelglädje. Och spelvärlden har förändrats - men inte revolutionerats.

Henrik Rudin