Underhållande – men ointressant

Inte ens Telltale lyckas basera en intressant historia på Borderlands

ACTIONKOMEDI Beviset damp ner i förra veckan.

Kvittot på det där som vi alla anat men som ingen riktigt vågat säga högt: att inte ens Telltale kan förvandla skit till rent guld.

I teorin kunde mötet mellan några av spelmediets bästa respektive sämsta berättare ha resulterat i något helt unikt: en bra ”Borderlands”-berättelse som, till skillnad från den beroendeframkallande men hjärndöda originalsviten, faktiskt hade något att säga.

Förutstakad story

I praktiken är dock samarbetet mellan ”The walking dead”-studion och ”Borderlands”-skaparna Gearbox snarare ganska underhållande – och helt ointressant.

Formatet är den patenterade Telltale-berättelsen där man får utforska små pekaklicka-miljöer till fots, se en förutstakad story spelas upp vid givna ögonblick samt känna sig mer eller mindre delaktig i densamma genom att välja vad huvudpersonen ska säga.

Eller som i ”Tales from the borderlands” fall: vad huvudpersonerna ska säga.

Utspelar sig i ”Mad Max”-värld

Den drygt två timmar långa första episoden av fem introducerar två spelbara karaktärer: dels får vi följa Rhys – en vanlig anställd som kämpar i motvind för att klättra i hierarkin på det onda jätteföretaget Hyperion. Resten av tiden zoomar spelets kamera in på bedragerskan Fiona som hankar sig fram och stjäl eller lurar till sig sitt levebröd. Handlingen får dem så småningom att föras samman när de av olika anledningar tvingas bilda en skakig allians för att överleva på den ogästvänliga ”Mad Max”-planeten Pandora.

Hyfsat välskrivet

”Tales from the borderlands” manus är hyfsat välskrivet, ibland till och med lite roligt, men tematiskt så slätstruket att det inte dröjer många minuter innan de ”rafflande” händelseutvecklingarna får mig att dra en djup suck av trötthet. För den som har spelat ”The walking dead”-serien, och med hjärtat i halsgropen kämpat sig igenom dess störtflod av dramatiska ögonblick, känns actionkomedin ”Tales from the borderlands” nästan provocerande lättsam. Det hade förstås varit okej om det inte varit för att det behandlar även mycket allvarliga händelser – som en av huvudkaraktärernas tragiska uppbrott från sin far – med samma lätta handlag. Med nästintill komisk fart går spelet från att visa hur personen ifråga tyr sig till sitt livs förebild – till att ge oss ett quicktime-val som låter oss försöka skjuta honom i ansiktet.

Slängiga käftar

Det är svårt att ta en sådan berättelse på allvar. Den viktiga första episoden av ”Tales from the borderlands” blir därför aldrig mer än en samling stora, slängiga käftar och små känslor. Och jag skulle inte bli förvånad om spelets handling, karaktärer och miljöer lagras i mitt minne ungefär lika lång tid som det tar att micra en Gorbys-pirog.

Jakob Svärd