Suveränt – trots slapp attityd
Publicerad 2013-04-05
Sly Cooper: Thieves in time är ett utmärkt plattformsspel – med usel översättning
PLATTFORM De senaste åren har varit förödande för alla historieintresserade spelare som inte drabbas av Niagarafallsdreglande när Peter Englunds samlade verk kommer på tal. Tack vare ”Assassin’s creed”-serien är det detaljrikedom och realistiskt avbildade miljöer som präglat våra tidsresor i spelsammanhang.
Ninjor och sushi
Det här är dock en trend som ”Sly Cooper: Thieves in time” förskonats från. Här färdas tvättbjörnstjuven Sly och hans muntra posse till olika tidsåldrar för att rädda gentlemannaskurkens förfäder från en mystisk fara. Gemensamt för stoppen på vägen är att de präglas av allas vår inre femårings uppfattning om dem. Det innebär att ninjamästarna i feodala Japan även är fenomenala sushikockar och att stenålderns grottmänniskor (eller mer korrekt: grottdjur) har obegripliga konsonanttäta namn som lättast förkortas till ”Bob”.
Usel översättning
”Thieves in time” är, precis som sina föregångare, ett oerhört sympatiskt spel – som framför allt är väldigt roligt att spela. Den stealthmekanik som står i fokus varieras förtjänstfullt tack vare tidstypiska förklädnader och nya karaktärer. Ena stunden navigerar jag ett hinderlopp i vilda västern balanserandes på en fångkula för att kort därpå klubba pingviner och balansera dinosaurieägg på en trädstam i ett ”Rocky”-montage ytterligare några tiotusentals år tillbaka i tiden. Det är uttrycksfull och fyndig design som ständigt överraskar med nya spelmoment och minispel.
Överraskar gör också den svenska översättningen – i all sin uselhet. Det finns alltså ”professionella” översättare som anno 2013 inte förstått att de ska bidra med sina egna tolkningar av meningar, inte översätta ord för ord.
Den andemeningen – att man inte behöver bry sig nämnvärt när det handlar om barn – är lika beklämmande som ”Sly Cooper: Thieves in time” är bra.
Jonas Högberg