Snyggt men segt bolltrollande

Inför årets ”Fifa” har den amerikanska speljätten Electronic Arts handplockat ett team från europeiska länder som ska fatta fotboll bättre.

Men resultatet visar att det inte finns någon enkel framgångsformel för att bjuda på bolltrollande med handkontroll.

Här finns 450 lag. 10 000 spelare. Från Arsenal och Milan till Djurgården och Helsingborg. Ligor och cuper. Alla spelarnamn och digitala kopior av de största stjärnorna.

Presentationen är synnerligen tajt och snygg. Massor av hitlåtar, snabba inzoomningar och repriser och strålande ”highlights” efter matcherna.

Spelarna rör sig otroligt snyggt och behandlar bollen mycket realistiskt. Rusningar och vändningar och de petar iväg bollen ett par meter och sticker sedan efter.

Styrningen är rapp, även om sprintande spelare kan vara vingliga att kontrollera. Liksom i nya hockeyliret ”NHL” finns nu en spak för fri dribbling, fast den är knappast lätt att bli klok på.

Men alla rörelser gör att vi måste vänta på att spelarna är i läge med både fot och boll. Tryck på knappen och inlägget eller skottet kan dröja upp till en sekund. Och nickdueller och höga pass är mycket svårkontrollerade.

Visst, systemet både ser ut och ”känns” egentligen som fotboll. Och när det blir flyt i spelet kan det bli riktigt läckert. Men ungefär lika ofta kommer man inte till avslut. Felpassningar och totala skottfiaskon. För det är ju lätt att råka trycka flera gånger eller för länge när det hettar till.

”Fifa” är ändå så gediget, kul och innehållsrikt att det är ett måste för alla fotbollsfans.

Om du kan stå ut med att ditt favoritlag kan sjabbla till det lika mycket som i verkligheten – när du själv styr.

Henrik Rudin