Illusionen slås snabbt i bitar

Secret ponchos är inte det lysande westernspel vi längtat efter

ACTION När spelutvecklare når det eftertraktade krysset på kartan kan magi uppstå.

Det händer inte ofta – men det gör det bara mer minnesvärt. Vi kommer ihåg hur vi red genom Mexiko till tonerna av José González i ”Red dead redemption”. Vi kommer ihåg hur vi strategiskt planerade vår väg i ”Desperados: Wanted dead or alive”. Och vi vill ha mer.

Vid en snabb anblick verkar även Switchblade Monkeys nya westernbaserade shooter ”Secret ponchos” bocka av allt jag själv önskar av genren. Karaktärsdesign att gapa över, en fulländad stil som går armkrok med musiken och en känsla av att ett storslaget äventyr stundar. Redan den stilistiska huvudmenyn med sitt träffsäkra soundtrack är en så välgjord symbios att jag misstänker en bugg som lyckats starta en westernfilm på Netflix.

Inga förklaringar

Illusionen slås tyvärr i bitar så fort man sätter ned foten på någon av de fem banorna. Det existerar nämligen inte någon handling eller narrativt driv i ”Secret ponchos”. Istället ligger fokus på att spela mot andra, antingen online eller lokalt, i lägen som free-for-all, domination och deathmatch. Man får heller ingen presentation eller genomgång, utan tvingas lära sig de fem spelbara karaktärernas svagheter och färdigheter genom att bli nedskjuten, piskad eller sprängd till döds medan man försöker få grepp om spelet lika bra som sina motståndare. (Ett tips är att börja i en privat lobby för att se vad just din karaktärs färdigheter innebär och hur de skall användas.)

Dragit kort strå

För att vara en western-shooter har ”Secret ponchos” dessutom dragit ett kort strå när det kommer till den viktigaste delen: skjutandet och siktet. På PS4 påminner spelupplägget om det i ”Dead nation” och andra twinstick-spel, det vill säga att man styr karaktären med den vänstra spaken och siktar med den högra. Eftersom denna typ av shooter ofta fokuserar på snabba skjutvapen har karaktärerna i ”Secret ponchos” som är utrustade med just detta också en stor fördel. Vapen som kräver en annan mer långsam mekanik blir då snabbt en främmande dimension som tar längre tid att bemästra. Tillsammans med en överblickande vy, fiender som ständigt rör sig och en glidande kontroll blir det snabbt veckans svåraste uppgift att få en fullträff med en smal piska eller flygande cape.

Kräver tid och engagemang

Att ”Secret ponchos” kräver engagemang är ingen underdrift. Spelet vill att du tar dig tid att öka dina bountys, utveckla dina förmågor och till sist bli den mest fruktade och ökända banditen på ledarlistorna.

Men vill jag verkligen det? Trots de mer lyckade aspekterna av spelet är jag konfunderad av faktumet att jag hellre sitter kvar i lobbyn och stirrar på min karaktär till tonerna av gitarrplock än att faktiskt ge mig in i en ny match. När jag tänker efter önskar jag nästan att ”Secret ponchos” hade varit den där westernfilmen på Netflix istället.

Emma Kujansuu