Ett lyckokast – för krisande Nintendo
Publicerad 2011-12-02
Om det är något spel som kan vända den oroväckande trenden är det Mario kart
RACING Nintendo balanserar på katastrofens rand. För första gången på 30 år riskerar de att rapportera minussiffror i sin ekonomiska helårsredovisning.
Den japanska speljätten hoppas dock fortfarande att julhandeln och spel som ”Zelda: Skyward sword”, ”Super Mario 3D land” och ”Mario kart 7” ska kunna vända utvecklingen.
Och är det något spel som kan göra det så är det utan tvekan det sistnämnda.
Större än ”Black ops”
Shigeru Miyamoto förklarade nyligen varför man beslutat sig för att ge spelet en siffra i titeln med att påpeka att sju är ett lyckosamt nummer. Och det är ju ett ganska lustigt sammanträffande – för första gången på väldigt länge behöver Nintendo en hartass att hålla fast vid.
Fast just tur är knappast något som ”Mario kart”-serien behöver, med tanke på att den är våldsamt populär. Wii-versionen har sålt i nästan 30 miljoner exemplar – det är mer än vad giganter som ”Call of duty: Black ops” mäktat med.
Och jag behöver inte tala om för dig att ”Mario kart 7” är briljant – det förstår du redan själv.
Vansinnigt tajt
”Mario kart” har egentligen inte förändrats nämnvärt sedan Nintendo 64-tiden. Man känner igen sig på fem röda. Det är samma beroendeframkallande gameplay, bara aningen finjusterat.
Det mest iögonfallande nytillskottet är hängglidaren, ett fint inslag som aktiveras automatiskt vid vissa längre hopp. Lär man sig använda den rätt genom att dyka och sväva om vartannat är det lätt att skaffa sig ett övertag. De nya undervattenssektionerna är dock ett bevis på att även Nintendo kan göra fel ibland. Det går på tok för långsamt och tillför absolut ingenting.
Spelets stora utropstecken är istället att ett fåtal banor inte körs i tre varv, utan i tre sektioner. Det gynnar framför allt Rainbow Road som tack vare sina vansinnigt tajta kurvor, långa flygsträckor och överdoserande på fartstreck aldrig varit bättre. Att navigera allt det här samtidigt som bananskal, bomber och eldbollar strösslas som färgglatt piñatagodis över banan är bland det roligaste jag gjort i ett spel i år.
Skitsnygg 3d
Faktum är att det överlag är många fler inspirerade banor i ”Mario kart 7” än i Wii-versionen. På ”Wii music”-hyllningen Melody Motorway driftar man över pianotangenter och spelar samtidigt upp en liten speedad melodi, och på de bägge Wuhu Island-banorna kryllar det av kluriga genvägar.
Det har ju blivit något av en tradition att Nintendo även inkluderar 16 klassiska banor, och även om personliga favoriter som Koopa Troopa Beach och Mario Circuit 2 finns med så märks det att man tvingats plocka ur andrasorteringen numera. Jag ställer mig även tveksam till beslutet att ta med Wii-banor, vi har knappast hunnit glömma dem än
Däremot är det ju trevligt att få se dem skitsnygga. Det är inte många spel som kan skryta om att verkligen dra nytta av 3d-funktionen, men ”Mario kart 7” blir inte bara dubbelt så snyggt och häftigt av den – den hjälper en även att mäta ut avstånd. Snirkliga och smala bergsbroar har aldrig varit lättare att passera.
Hade Nintendo 3DS lanserats tillsammans med ”Mario kart 7” i våras vet jag faktiskt inte vad som hade kunnat stoppa den. Det här är utan tvekan spelet som definierar konsolen, som med största sannolikhet blir Nintendos räddare i nöden.
Och din räddare i vintermörkret.
Jonas Högberg