”Battlefield”-producenten spelar spel för välgörenhet

Daniel Matros, Dice: ”Får mycket glädje och styrka”

helskärm

”Battlefield 4”-producenten Daniel Matros har startat en välgörenhetsstream.

Genom att spela spel några timmar på kvällarna och sända ut det via spelsajten Twitch har han lyckats samla in tiotusentals kronor till ett barnhem i Sydafrika.

– Alla de pengar vi samlar in går inte till mat, utan de ska även användas för att stimulera barnens utveckling när det gäller konst och allt möjligt, säger Matros.

På dagarna utvecklar han ”Battlefield 4”. På kvällarna spelar han spel för att driva in pengar till välgörenhet.

Daniel Matros har ett lite udda arbetsschema, men han skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Sedan Dice-producenten startade sitt projekt Charitystream på spelsajten Twitch i februari i år har han äntligen kunnat kombinera sina två främsta intressen: humanitära insatser och spel. Tre timmar varje vardag spelar han och diverse olika gäster spel tillsammans – spel som ”Battlefield 3”, ”Counter-strike: GO”, ”Starcraft”, ”Dayz” – och visar upp det för allmänheten. Som i sin tur svarar med att skänka pengar till Charitystream.

Första säsongen drog in drygt 10 000 kronor. Pengarna skänktes till ett barnhem i Johannesburg som Matros besökte i våras för att skänka saker och för att spela in en dokumentär som belyser de bistra villkoren i Sydafrikas slum.

200 000 tittare

Andra säsongen av Charitystream pågår just nu och nådde nyligen 200 000 tittare. På insamlingssajten Funded By Me har Matros och hans vänner redan dragit in närmare 40 000 kronor.

Varför bestämde du dig för att starta den här välgörenhetsstreamen?

– Drömmen har alltid varit att resa utomlands och göra coola reportage om grejer, och sedan så har jag alltid jobbat med välgörenhet vid sidan om, berättar Matros för Spela. Först när jag började streama så var det inte så att jag tänkte att det här är mitt mål, utan det hela dök upp från ingenstans. Jag började få pengar från Twitch – och det var inte alls mycket, en dollar per tusende tittning – men då tänkte jag att det här kan ju bli något stort, och då kontaktade jag Twitch och så gjorde vi första säsongen och sedan började folk skicka in pengar till oss. Därefter påpekade min flickvän att det fanns ett barnhem i Sydafrika som behövde pengar, och då tänkte jag ”bra, då åker jag ner”, för jag brukar ändå åka ner där och hälsa på. Så jag åkte ner, åkte till barnhemmet, köpte en massa grejer till dem och nu har vi etablerat en relation till dem. Vi ska tillbaka dit i slutet på juli. Så allt... allt började med att jag började streama och sedan dök allt upp bara så där.

”Får ingenting av staten”

Hur var det att besöka barnhemmet?

– Svårt. Det var i södra Johannesburg, riktiga slummen, bland skjul… Det var så apartheidmönstrat där fortfarande, det fanns inte en enda vit människa där, det var utbredd fattigdom. Det var väldigt annorlunda att se. Så vi åkte dit och träffade Rosie – hon måste vara världens starkaste människa. Hon var själv föräldralös som barn, sedan startade hon sitt eget barnhem när hon var ung, då hade hon massor av barn – de allra flesta dör tyvärr i hiv. Så det var tufft... barnen var supersköna, de var hur coola som helst, men det sorgliga är att när vi åker tillbaka nu i juli så kommer antagligen barnen inte att vara där längre. De kommer att ha gått bort. Det är en tuff känsla, det är en jobbig relation, men det är en nödvändig relation som ger mycket glädje och styrka.

Hade alla hiv som var där?

– Det var nio barn som hade hiv som var där, som var födda med hiv. Och... det är ett tufft område, det ligger i ett tufft område, det här barnhemmet. Barnen som kommer dit har levt under mardrömsförhållanden. Det kan vara en mamma som har åtta barn och som inte kan ta hand om ett enda – så hon lämnar två korgar med barn utanför barnhemmet. Sen när Rosie vaknar på morgonen och ska ta barnen till skolan så ser hon att det ligger korgar med åtta barn i utanför. Och hon får inte särskilt mycket hjälp från staten heller, den hjälp hon får är bara hiv-medicin. Det mest ironiska är att folk därnere tror att hon får mat och hjälp från staten så folk kommer dit och skäller på dem och säger att det här tillhör alla – när hon i själva verket inte får någon mat. Allt hon får är bara från donationer.

Vill stimulera kulturell utveckling

Vad har ni tänkt göra när ni åker tillbaka?

– Först ska vi åka till Haiti i slutet på juni för att i princip göra samma sak, och sedan ska vi till Sydafrika direkt efter Haiti. Vi kanske ska till Jamaica också. Allt i mån av tid. Men själva syftet med det hela är att förena spel med välgörenhet och ge folk full transparens när det gäller donationerna. Du ger inte pengar, du investerar i en dokumentär, en berättelse om barnhemmen och den ska användas för att hjälpa barnen. Alla pengar vi samlar in går inte till mat – här får ni, punkt slut – utan de ska även användas för att stimulera barnens utveckling när det gäller konst och allt möjligt. Och det ska vi fokusera mer på i kommande dokumentärer – att verkligen visa att musik och konst och idrott verkligen är något att satsa på. Och självklart utbildning också.

Kommer du ta med dig några spel dit ner och visa?

– Jag vet inte... eller jo, det kommer jag nog att göra. Jag kommer ta med två Ipads. Det barnhem vi ska till i Haiti är ju ett stort barnhem som håller internationell standard, det är nästan 12 pers som driver det barnhemmet. Barnhemmet i Katlehong i Johannesburg är så fattigt och nergånget... Det inhyser trettiosex barn i en trerummare. Och de har ju knappt något vatten och knappt någon el så jag kommer ta med mig några extra grejer dit.

”Reser inte på andras bekostnad”

Och du betalar alla dina egna utgifter ur egen ficka...?

– Ja, jag har ju inte direkt någon emiren av Qatar-lön bara för att jag jobbar på Dice, men lite pengar får man ju i alla fall in. Jag vill att alla pengar som folk donerar ska gå till barnhemmet, och jag jobbar ju, jag har ett vuxenjobb, jag kan betala för mig. Och jag åker ju ändå ner dit och hälsar på folk så då skulle det kännas fel att göra det på andras bekostnad.

Du sa att du alltid varit involverad i välgörenhetsgrejer, vad menade du då?

– Jag har alltid haft för vana att strax innan juldagarna hjälpa till i Missionskyrkan, ge mat till hemlösa, ge pengar till SOS Barnbyar, alla de här samvetsdonationerna som man gör, du vet? Jag var i Palestina nu förra året och var i ett flyktingläger i västra Betlehem som ligger på andra sidan muren, på den palestinska sidan, och undrade hur jag kunde hjälpa till. Men det är så sjukt svårt att göra det, det är så svårt att hjälpa till i Palestina, så då bestämde jag mig för att sikta in mig på barnhemmet i Sydafrika.

Varför ska folk donera pengar till er?

– Folk får göra vad de vill med sina pengar. Nä, men jag skulle uppskatta om de ville ge oss lite, det är ett coolt projekt, vi växer så det knakar när det gäller idéer, jag skulle kunna snacka hur länge som helst om min visionsplan, men då skulle jag bara ändra mig dagen efter. Men det vi gör är verkligen unikt, vi åker ner till de här platserna, fokuserar på konst och kultur, hela den biten... Jag tycker det är skitviktigt, har man jobb så kan man lägga två dollar, tio kronor, på en sådan här grej. Man behöver inte se det som en donation, man kan se det som en investering i barnhemmet.

Här kan du se en dokumentär om Charitystream.

Jonas Högberg