Ett stympat men oemotståndligt ”The Sims”
Uppdaterad 2014-09-13 | Publicerad 2014-09-12
The Sims-skaparna Maxis pengahunger får en nästan att vilja göra slut med serien
LIVSSIMULATOR Spelutvecklarna Maxis avskyr pooler.
Något de inte plågas av några som helst fobier för?
Att gång på gång väcka den kollektiva vreden hos ”The Sims”-seriens miljontals fans.
Ända sedan det första spelet släpptes år 2000 har affärstänket kring de digitala dockskåpen sett likadant ut: man släpper ett grundspel som därefter finputsas, fylls med innehåll och saker att göra i en aldrig sinande ström av expansioner och dlc, som spelarna får betala dyra pengar för. Mot slutet av ett ”The Sims”-spels livscykel river man sedan ner allt man byggt upp och börjar om samma process med ett ”The Sims 2”, ”The Sims 3” eller – som nu – ”The Sims 4”.
Hungrar efter mer
Varje gång blir man lika arg för att de behandlar oss på det här viset.
Och varje gång har vi – de hisnande 175 miljoner spelare som någon gång köpt en ”The Sims”-produkt – stannat kvar. Hungrat efter mer. Bett om mer.
Så varför är känslan av att det börjar bli dags att göra slut med ”The Sims” plötsligt mer påträngande än någonsin?
Det skulle förstås kunna ha något att göra med att det fjärde spelet – det första som utvecklas av originalstudion Maxis själva på över sju år – känns mer stympat än någonsin.
Proppfullt av laddningstider
Flera av de grundbultar som gjorde ”The Sims 2” och ”3” till så bra spel är av oförklarliga anledningar borta. Även efter att Maxis förklarat att ”det skulle krävas för mycket resurser” att behålla spädbarnsstadiet av simarnas liv, möjligheten att bygga pooler eller att röra sig fritt i en sömlös värld är det svårt att ta dem på allvar.
Och gör man det möts man likväl av två miniatyrstäder som är proppfulla av laddningstider som titt som tätt börjar bråka med närvarokänslan.
Det känns, så klart, som en stor tillbakagång.
Men så plötsligt vänder det.
Svårt att inte charmas
Och då kan man inte undvika att låta sig charmas av några av de nya idéer som sprungit upp på ställen där Maxis rivningskula nyss svischat förbi. Spelets invånare känns mer levande och världen mer dynamisk. Tack vare den nyvunna förmågan att göra flera saker samtidigt kan man till exempel utveckla sina sociala skills samtidigt som man till styrketränar och blir starkare. Ett mer komplext system för att simulera simarnas humör och känslor gör att det är roligare än någonsin att interagera med sin omgivning. Den nya sociala hubben ”Gallery” gör det dessutom superenkelt att importera användarskapade simar, familjer och hus till sin egen värld.
Besk eftersmak
Och borta är äntligen det outsägligt tråkiga momentet av att bläddra genom ständigt växande menyer för att hitta särskilda föremål när man ska bygga sitt drömhem – tack vare en enkel, men genial sökfunktion.
Men trots att jag till slut sitter där, lika sömnlös och hårt neddrogad av ”The Sims”-giftet som alltid, är det svårare än tidigare att skaka av sig känslan av att Maxis egentligen aldrig hatat vare sig pooler, spädbarn eller öppna världar.
Och ännu lättare att konstatera att de bara älskar att ta extra betalt för dem.
Jakob Svärd