Början på en vacker vänskap

Nojig nerv i ”Fahrenheit”

Det här kan vara början på en väldigt vacker vänskap.

”Fahrenheits” story om en man som hypnotiserats att mörda – och nu måste ta reda på vad som fått honom att utföra dådet – är inte originell, men det har en filmisk målningsteknik och nojig nerv. Ens val skjuter handlingen i olika riktningar, karaktärerna väcker sympati och känslan är skönt David Lynch-gotisk. Otympliga actionsekvenser repar lacken något, men i stort sett är det en bländande uppvisning i historieberättande.

För om någon genre väntat på – och förtjänar – en pånyttfödelse så är det äventyrsspelen. Upplivningsförsök har inte saknats, men det här är första gången man vågar tro på ett liv bortom ren respiratordvala.

Fortsättning följer?

Kristofer Ahlström