Jung om sig själva: ”Nakna, kärleksfulla och snygga”
Bröderna Tom och Henrik Ljungqvist om oväntade karriärsbytet – och succén
Publicerad 2024-09-01 17.20
Allt började med en misslyckad fotbollskarriär.
I dag har musikduon Jung miljontals lyssningar på Spotify.
– Jag tänkte att det var superrimligt att vi skulle kunna ha en egen studio och att vi skulle släppa musik och att det skulle funka, men sedan så är man ändå golvad av att det gör det, säger Tom Ljungqvist.
Planen var aldrig att de skulle starta en musikgrupp ihop.
Tom Ljungqvist, 32, hade en karriär som influencer och komiker. Henrik Ljungqvist, 36, hade ett eget band.
Men efter att ha misslyckats med en karriär som fotbollsproffs utomlands började Tom hålla på med musik i smyg.
Och storebror Henrik kom på honom.
– Jag var ju den enda som hörde det. Alltså inte ens morsan och farsan visste om att du sjöng, säger han till Tom.
Där och då föddes tankarna om att göra något ihop.
– Men det fanns aldrig riktigt tajmingen. Så vi höll väl på att snacka om det i fem-sex år. Och till slut var det nästan som elefanten i rummet när man träffades. Att båda bara så här ”ja, vi vet att det finns potential och någonting vi borde göra”, men ingen pratade om det längre. Det blev en sådan jobbig grej, säger Henrik.
Fick sin första stora hit
Till slut klaffade allt.
2018 släppte de låten ”Vera”, och sedan dess har det rullat på. ”Let him go” som de gör ihop med Clara Mae, 33, blev en monsterhit och har över 45 miljoner spelningar på Spotify.
Tom berättar att de alltid varit lite naiva och verkligen trott på sig själva. Drömt stort.
– Jag tänkte att det var superrimligt att vi skulle kunna ha en egen studio och att vi skulle släppa musik och att det skulle funka. Men sedan så är man ändå golvad av att det gör det.
Skriver personliga låtar om barn och flickvänner
Låten ”Vera” handlar om Toms flickvän Vera Berg, 26.
”Giants” handlar om brödernas då ofödda döttrar.
De påpekar att de inte alltid är så personliga i sina texter, men när de blir det så är det egentligen ingenting de tänker på.
– Det känns som att vi skriver om riktiga saker bara, och då blir det så, säger Tom.
– Det är en bra källa att gå till och det finns väl ändå någon typ av skyldighet att skriva om de nära och kära, säger Henrik.
I och med att de är bröder och delar uppväxt så har de också lätt för att skriva om saker de upplevt, eftersom de båda så ofta delar samma historia, samma känsla.
– När vi skriver om en mamma så hade det kunnat betyda två helt olika saker för några andra. Men för oss så vet vi att det betyder exakt samma sak, säger Tom.
Tom Ljungqvist: ”Har stärkt vår relation”
Men det finns nackdelar med att jobba ihop med sin bror.
– Vi kan ju liksom inte bara avsluta vår relation. Hur det än går med Jung så får det inte påverka vår relation. Samtidigt som jag tror att det har stärkt vår relation väldigt mycket att vi gör här tillsammans, säger Tom.
Han får medhåll av Henrik, som påpekar hur roligt de har när de jobbar ihop.
– Det är ju som att vi leker. Vi har ju alltid lekt sedan vi var små, så på ett sätt är det som att den leken bara har fortsatt, så det är jävligt häftigt. Och det är något som man måste påminna sig om och vara tacksam för. Fan vad häftigt att vi får fortsätta med det här.
I framtiden drömmer de om att få en internationell karriär, men det är inte i USA eller i Storbritannien de vill slå igenom först.
– Jag har bara hört från dem som har lyckats stort att gigga i Sydamerika ska vara bland det mäktigaste som finns, säger Tom.
Henrik håller med.
– Jag är egentligen mer taggad på sådana delar av världen än att vi skulle börja åka till USA. USA är ju alltid sett som Meckat, men jag är mer taggad på att ”fan va fett om vi blev stora i Australien”, säger han.
Karriären 
Tom: Jag är fortfarande på något rus efter Way out west. Så jag lutar mot en fyra. Men med ambitionerna och det som jag ser fram emot när jag pratar om Sydamerika så måste jag ändå säga att det är en trea.
Henrik: Ja, det var ungefär det resonemanget jag hade tänkt.
Tom: Nej, för det kan inte vara så nära det maximala än.
Ekonomin 
Henrik: Oj, oj, oj, oj.
Tom: Minus fem, eller?
Henrik: Jag känner ju typ en tvåa på den eller någonting. Nej men alltså det är ju fantastiskt att vi kan jobba med det här, men det hade ju varit kul att ha lite mer kan jag känna.
Tom: Ja men jag är ju också influencer så det drar nog upp.
Henrik: Om jag säger en etta och du säger en trea så blir det en tvåa?
Tom: Ja men vi säger väl en tvåa.
Första låten ni släppte
Visst är det ”Vera”?
Tom: Ja.
Henrik: Trea eller? Alltså den var ändå stark för att vara första låten. Den liras ju fortfarande live. Sedan hade vi nog gjort den ganska annorlunda om vi släppte den nu, produktionsmässigt.
På vilket sätt?
Henrik: Jag tror att den hade blivit mycket liveigare, produktionen och så.
Tom: Så som vi har giggat den de senaste gångerna tycker jag att det är en fyra.
Henrik: Exakt, men om vi pratar om ”Vera”, släppet, den är godkänd, en trea.
Trea? Ni är överens?
Tom: Hade du frågat mig då hade det varit en femma, nu är det en trea då.
Era fans: 
Tom: Outröttliga, som viger sina liv åt oss, haha.
Har ni mycket fans?
Tom: Ja men alltså, vi har ju folk som kommer och tittar och sjunger med... Alltså, jag blir golvad av dem. Framförallt hur bra de sjunger. Jag blir chockad.
Henrik: Och att de sjunger till varenda låt. För ofta tänker man att de ska sjunga till tre, fyra låtar. Men det är jävligt konstigt.
Tom: Vi har en begåvad publik.
Henrik: När vi spelade på Way out West så tänkte jag ”det här kommer bli tufft för festivalpubliken vet inte vilka vi är kanske. Det kommer vara några som gör det”. Sen så bara sjunger publiken med i varenda låt. Jag bara, ”what? Var kom det här ifrån?” Man blir ju alltid lika chockad liksom.
Tom: Det tar vi inte för givet.
Henrik: Fem plus. Men jag vill ha mer av er haters där ute. Ni är fan på en etta just nu. Jag vill höra er och se er mer.
Hatarna 
Henrik: Är inte det att tecken på att man inte riktigt har lyckats helt? Det är väl när man börjar få riktigt mycket haters som man faktiskt är stor, eller?
Henrik: Vi har inte tillräckligt många haters än. Så ni där ute som verkligen hatar oss, hör av er. Vi vill höra vad ni inte tycker om.
Tom: Och berätta för alla era vänner om hur mycket ni ogillar oss. Så att fler kan få reda på att vi finns.
Henrik: Snacka om att vända på steken. Få sina hatare att göra oss riktigt stora. Det är ändå drömmen.
Snabba frågor med Jung
Beskriv er själva som artister med tre ord.
– Nakna, kärleksfulla och snygga.
Vilket är erat bästa musikminne?
Tom: Jag såg E-type igår och det var starkt. Han bara packade in i sin bil.
Vilket är erat värsta musikminne?
Henrik: Vad heter han ”Sugarman”-snubben? Rodriguez (Sixto reds anm.). Jag såg två låtar och det var så dåligt, jag blev så besviken.
Vad har ni på er rider?
– Kokosvatten. Det luktar så illa men det smakar så gott.
Vilken är den bästa låten ni släppt?
– ”The kids are still awake”.
Vilken är den sämsta låten ni släppt?
– Någon remix som inte vi har gjort.
Vilken svensk artist hade ni helst gjort ett samarbete med?
– Abba.
Vem av er är mest musikalisk?
Henrik: Jag måste nog säga mig själv.
Är ni överens om det?
Tom: Nej.
Ni måste vara överens
Tom: Då är det jag. Eller vår bror Björn.
Henrik: Ja vår brorsa Björn
Vem hade ni helst gett en Rockbjörn till?
– Björn!
