Jackie Mere: ”Någonting jag aldrig kommer sluta prata om”
Artisten om fördomar, våld i nära relation och hur musiken blev hennes räddning
Uppdaterad 17.04 | Publicerad 17.04
För artisten Jackie Mere mäts inte framgång i antal hits eller spelningar.
I stället handlar det om känslor som väcks och vilka reaktioner hon får från de som lyssnar på hennes musik.
– När folk skriver att den låten har väckt någon form av känsla... Det är allt, säger hon.
Artisten Jackie Mere är, som vanligt, på strålande humör när vi möter henne på skivbolaget Sonys kontor i Stockholm.
– Har du koll på vad vi ska prata om i dag? frågar jag.
– Nej, svarar hon och skrattar.
När Jackie Mere får höra att jag beskrivit henne som ”skitrolig” för vår fotograf får hon panik.
– Nej men gud nu får jag jättemycket press. Jag är inte så jävla… Du skulle inte sagt det för nu kommer jag känna att jag måste prestera, säger hon i panik.
Jackie Mere är artisten från Biskopsgården i Göteborg som slog igenom med sin debutsingel ”It ain't me” förra året. Hon har varit förband åt Veronica Maggio, uppträtt i ”Allsång på Skansen” samt spelat på både Rockbjörnen och Way out west.
Trots det menar hon att hon inte haft sitt stora genombrott än.
– Nej, jag vet inte om jag har haft det än, säger hon.
Vad skulle krävas för att du skulle känna att du slagit igenom?
– Att jag känner mig stabil i mitt musikskapande. Och att jag känner att det här kommer jag att göra hela mitt liv, för jag vill göra det hela mitt liv. Och sedan på något sätt ge tillbaka.
Ge tillbaka till?
– Barn i förorten, framförallt Biskopsgården.
Jackie Mere om fördomarna
När Jackie Mere var tonåring började hon skämmas för att hon kom från Biskopsgården. Det hade framför allt att göra med andras reaktioner och fördomar.
– Jag började en skola i stan och bytte från Biskopsgården. Då var det jättemycket så att kompisar fick inte komma hem till mig för att deras föräldrar var rädda. Då började jag skämmas jättemycket över att jag var därifrån.
Jackie Mere säger att det fortfarande finns extremt mycket fördomar om de som kommer från förorten.
– Bara på grund av var man kommer ifrån, på grund av att man har hamnat och bor där så blir det som ett klistermärke på en. ”Du är från Biskopsgården så du kommer förmodligen att göra det här och det här som är skitdåligt”. Det är inte så alls. Det finns så mycket värme, så mycket kärlek. Det är så fint och så många fina personer. Jag känner att när jag kan ge tillbaka, då känner jag att jag har kommit någonstans.
”Jag är en sådan där snoozejävel”
I hela sitt liv har Jackie Mere haft musiken som sin trygga punkt.
– Om inte jag hade haft musiken som varit det tryggaste i mitt liv, så tror inte jag att jag hade kunnat sitta här nu, säger hon.
Hon har tidigare pratat om det hon beskriver som en stökig uppväxt, där hon med hjälp av musiken försökte hjälpa familjen att gå runt ekonomiskt.
Musiken har alltid varit hennes sätt att få utlopp för sina känslor.
– Jag har liksom kunnat uttrycka mig utan att behöva prata om det, och det tycker jag är skönt.
Alarmet på Jackie Meres mobil börjar ringa.
– Förlåt, jag måste stänga av allting. Jag är en sådan där snoozejävel, säger hon och skrattar.
Jackie Mere om våld i nära relation
Vi återgår till att prata om musiken, och hur viktigt det är för Jackie Mere att känna det hon sjunger om.
En av de låtarna som är jobbigast för henne att sjunga, men som även är den låt hon fått mest reaktioner på är ”Running for my life”.
– Den låten handlar om en våld i nära relation, säger hon.
För första gången under intervjun blir hennes energi lägre.
Men hon vill prata om det försäkrar hon.
– Det är någonting jag aldrig kommer sluta prata om. Och när folk skriver att den låten har väckt någon form av känsla... Det är allt.
Hon kommer in på hur det är att vara anhörig till någon som lever i en våldsam relation.
– Om man har en anhörig som är i den typen av relation så är det så svårt att nå fram. Man vill bara skaka dem, säga ”hallå, lämna nu”. Men man är så låst i hur man agerar, så det är bara att finnas där. Men hur ska man finnas där när man inte får finnas där?
Hon trycker på hur viktigt det är att våga ställa frågan rakt ut om man misstänker att en anhörig far illa.
– Jag tycker att det är så viktigt att våga fråga. Och också att man pallar att stanna kvar. För det är fan inte lätt att vara en person som är anhörig. Och så är man medveten om allt som händer, men du är liksom låst och ibland så blir du blockad. Ibland så får inte du liksom ha någon form av kontakt med den personen som du vill hjälpa. Och att bara sitta kvar och liksom ändå finnas där, det är också skittufft.
Alarmet på Jackie Meres mobil ringer igen.
– Jag ber om ursäkt, men nu är allting avstängt. Gud, känn av rummet Jackie, säger hon till sig själv.
Hon berättar att hon kan vara förvirrad ibland.
Glömma saker.
Få .
Som den gången hon träffade kungen och drottningen efter att ha uppträtt på hyllningskonserten till Abba tidigare i år.
– Jag visste inte vad jag skulle göra.
Hon fortsätter:
– Allt flög ur mitt huvud. Jag blev så starstruck. Jag har aldrig varit så starstruck i mitt liv. Den blackouten jag fick. Jag har sett på film nu hur jag bugade. Det var fruktansvärt.
Även drottningen var med, och det gick inte bättre med det mötet.
– Jag sa ”fin, grön, hej”. Exakt så, säger Jackie Mere och gömmer ansiktet i händerna.
Trots att hon skäms när hon berättar om mötet med kungen och drottningen så vill hon gärna berätta om den sidan av sig själv. Hon är både högt och lågt, rolig och allvarlig, kaxig och sårbar.
Allt det vill hon att fansen ska se.
– Jag hoppas att de kan känna att de kan relatera till mig på olika sätt. Vilket jag hoppas att de kanske gör om de kan se mig live. Och på vilket sätt det är, det är inte i mina händer. Men jag vill bara att de kan känna att allting är okej, säger Jackie Mere.
Karriären 
– Fyra, den går åt rätt riktning.
Vad är det som saknas för att det ska bli fem?
– Nu vill jag bara spela igen. Och släppa musik.
Hälsan 
– Jag säger en trea. Lite mitt emellan sådär.
Ekonomin
Haha. Tre och en halv? Tre!
Det är ganska bra ändå? En del artister brukar sätta ganska lågt på det där.
– Ja, det är det. Jag tror jag har överhypar mig själv nu.
Har du någon riktig onödig vana som du lägger för mycket pengar på?
– Ehm... Haha, nej
Du hade något du tänkte på, eller hur? Jag ser det. Men du tänkte att ”jag kan inte säga det här.”
– Ja, nej, ja, nej.
Tänkte du säga cigg och sprit?
– Ja. Nikotin och... ja. Åh, vad illa.
Kärlekslivet 
– Ja, den får en trea, nej tvåa.
Är du singel eller i relation?
– Jag är singel.
Vad är det bästa med att vara singel?
– Att man är singel, att man inte behöver förhålla sig till någon.
Den första låten du släppte
– Den allra första låten var ”It aint me”. Jag tycker det är ganska kul att den låten var den sista låten vi skrev. Och jag var så himla så att ”den ska vara det första låten som släpps”. Jag inser att jag sjunger den inte så jättebra live, och det gör att det sänker betyget. Om man bortser från att jag sjunger den live då skulle jag ändå säga att den är en... Hybris kanske, men fyra då. Jag tycker om den.
Dina fans 
– Fem.
Hur är dina fans?
– Alltså jag gillar att de fattar att jag driver mycket. Och att typ ”Dead to me” har en ganska grov text. Men de är så här ”Jag kör med tills jag dör. Jag tar det”. Jag gillar det.
Snabba frågor med Jackie Mere
Beskriv dig själv som artist med tre ord.
– Förvirrad... Åh jag får error.
Okej så förvirrad, error och...?
– Nej va? Paus! Jag blir jättestressad.
Okej, förvirrad, error och jättestressad.
– Va?
Vem vill du ge en Rockbjörn?
– Mig själv.
Vilken låt lyssnar du på när du är ledsen?
– ”By the grace of God” med Katy Perry.
Vilken låt lyssnar du på när du är glad?
– ”Honey Boy” med Benjamin Ingrosso, den är dunder.
Vad har du på din rider?
– Energidricka.
Vilken hitlåt av en annan artist önskar du att du hade gjort?
– ”Killer Queen”.
Vilken är den bästa låten du släppt?
– ”Running for my life”.
Vilken är den sämsta låten du släppt?
– ”It ain’t me”.
Vilken svensk artist hade du helst gjort en duett med om du fick välja fritt?
– Benjamin Ingrosso.
