Äktheten når igenom ljudisolerade väggar

Håkan Steen

till First Aid Kits skiva The lion’s roar

helskärm

POP/FOLK Det finns något väldigt rakt, uppriktigt och oförställt i First Aid Kits musik. Jag tror att det är därför jag tycker om den så mycket.

Klara och Johanna ­Söderberg har inte tänkt och resonerat och slängt upp nervösa fuktade fingar i luften för att komma fram till vilken musikalisk väg som är smartast att gå. De kan inte ha gjort det. De sjunger de sånger de vill, och gör det mer övertygande än de flesta bara genom att hålla sig borta från ­snårigt ”poetiska” omskrivningar och inte minst sjunga så att orden går fram.

Systrarna från Svedmyra fick tidigt rådet av pappa Benkt att försöka sjunga så att det hörs genom väggen. Sedan övade de på det, trimmade ihop sina röster så att de skulle bli så starka tillsammans att stämsången nådde genom tjocka lager av gips och isolering.

Den där viljan att verkligen höras känns i musiken, det är inte minst det som drabbar så starkt.

Efter att ha spelat in både debut-ep:n ”Drunken trees” och första albumet ”The big black and the blue” på egen hand åkte de inför den här plattan till Omaha, Nebraska för att låta Mike Mogis från systrarnas gamla idoler Bright Eyes ta hand om produktionen.

Men Mogis förstår också att man inte ska smeta bling och fernissa över den här musiken. I stället går han in för att förstärka det som First Aid Kit redan gör. Få sångerna att komma ännu närmare, förädla det rena och raka ännu mer.

Klara och Johanna har två år av flitigt turnerande bakom sig, inte minst i USA, och resorna hörs både i texter och röster. De sjunger starkare än någonsin.

Den melankoliska folkpoptradition de hittade fram till på förra plattan bottnar de bara bättre och bättre i. Samtidigt är de barn av sin tid, som utan ängslan tar in vad som händer omkring dem. Sättet de sjunger på i ett nummer som ”Dance to another tune” antyder att de nog gillar senaste PJ Harvey-albumet en hel del.

Och om Bright Eyes kanske var en väl uppenbar influens på ”Drunken trees” hittar den sortens nervighet en mer självklar plats nu, när First Aid Kit hunnit ­odla fram en egen röst.

Finalnumret ”King of the world”, med ystra mexikanska trumpeter och Conor Oberst själv som gästsångare, hade skimrat på vilket Bright Eyes-album som helst.

Världen är redan på god väg att upptäcka First Aid Kit. Den här skivan är så varmt omfamnande att den mycket väl kan vara nyckeln till det stora genombrottet.