Julafton – för alla hiphopare

Jenny Seth

En stjärnspäckad helkväll med old school-tema blir det när en klassisk hiphopfest kommer till stan.

Dock mindre Obama-prat än väntat från de amerikanska rapparna som inte slösar med mellansnacket.

Rock the bells är julafton för alla skallar som vill ha sina rappare tungvrickande poetiska och ryser vid tanken på ny topplistehiphop.

Ingen Souljah boy så långt ögat kan nå alltså, utan ett gäng mer eller mindre fräscha 35-åringar.

Nyligen återförenade Pharcyde verkar knappt ha åldrats en dag sen 1992. Los Angeles-kvartetten stojar runt på (och nedanför) scenen till gamla pärlorna ”Runnin’”, ”Ya mama” och ”Passin’ me by” som om de var 20-åringar.

Fatlip är i sitt esse och svarar alla rykten om att hans drogande skulle vara orsak till gruppens splittring med att göra Bobby Browns ”My perogative” med tillhörande pojkbandsdans.

Andfått De la Soul

De gör ett betydligt bättre intryck än andfådda och trötta De la soul som oförtjänt har dubbelt så mycket publik när de går på.

Även om han är en fenomenal rappare så lever Mos Def mer på att han är stilig, välklädd och cool snarare än på sina låtar. Det blir mycket jazzande över gamla reggae- och soul-beat mellan varven.

Det råder ingen tvekan om att Nas är huvudakten i kväll. Han avslutar, får dubbelt så lång tid på sig och har uppenbart flest stora låtar.

Tyvärr strular tekniken och Nas verkar gå lite på rutin men det är mäktigt att höra ”If I ruled the world” och ”Black president” på självaste valnatten.

Valuta för pengarna

På Rock the bells är helheten större än delarna. Ingen artist lyfter till några fantastiska höjder men alla i publiken får en späckad old school-helkväll med fler akter än väntat och ordentlig valuta för biljettpengarna.

Detta är Rock the Bells

Rock the bells är en årlig hiphopfestival som startades i San Bernadino i Kalifornien 2004 med akter som Wu-Tang Clan och Sage Francis.

I år har konceptet blivit en världsturné med sex stopp i Europa.

I kväll kan du se Rock the bells i Helsingfors.