Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Dagmar, Rigmor

Future befinner sig på en annan planet

Uppdaterad 10.40 | Publicerad 09.00

”Dancing on my own”. Future har också läst P3:s nya lista över världens bästa låtar.

ALBUM Vissa menar att rappen är på väg att tappa sin relevans.

I så fall har nog ingen berättat det för Future.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Future
Mixtape Pluto
Epic/Sony


RAP En del hävdar att rap och r’n’b skulle befinna sig i en nedåtgående spiral efter att både kommersiellt och konstnärligt ha varit dominanta som genrer under hela tiotalet. Visst, countryn har sprungit om hiphopen på strömningstjänsterna. Artister som Beyoncé och Post Malone har sadlat om till cowboyhatt. Och vissa talar om de vita gitarrmännens återkomst (delvis baserat på Oasis stundande återkomst).

Ingen har nog berättat något av ovanstående för Atlanta-rapparen Future. Med hjälp av sedvanliga substanser fortsätter han bara att föra en tjurenferdinandsk skygglappstillvaro i studion. Likt 50-talets jazzmusiker befinner sig 40-åringen ständigt mitt i ett aldrig sinande flöde.

”Mixtape Pluto” kan mycket väl vara rapparens mest inspirerade verk sedan hans artistiska zenit 2017 med mästerverket ”Mask off” och albumet ”Hndrxx”. Sedan dess har Future ofta framstått som splittrad, sketchartad.

Men här är han både fokuserad och – åtminstone i kontexten – koncis. 17 låtar klockar in på 44 minuter och 51 sekunder.

Texterna kretsar fortfarande kring missbruk i alla dess former. Demoner, juveler och meningslöst sex. Beatsen, oftast signerade Southside och Wheezy, är sublima och liksom hemmagjorda på samma gång.

”Ski” låter som levererad i panik, som en backe alltför stenig och brant (den repetitiva falsetthooken är obetalbar). ”Plutoski” verkar inspelad på en liten hedonistisk planet i de yttre delarna av solsystemet.

Singeln ”Too fast” är ingenting mindre än en elegant och hjärtskärande soulballad om ånger – bara förklädd till samtida rap. Beatet i ”South of France” för tankarna till en renässansmålning snarare än traditionell hiphop.

Finalen ”Surfing a tsunami” är så filmiskt vidsträckt att den kunde ha varit producerad av Ennio Morricone. Men under den vackra ytan döljer sig som vanligt allt det giftiga skräp som Future under sin nästan fånigt produktiva karriär fortsatt att måla om till fängslande musik.
BÄSTA SPÅR: ”Ski”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik