Davies - bäst utan bandet
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2006-04-18
Ray bjuder på hits och gamla klenoder
GÖTEBORG. Få har skildrat engelsk vardag vackrare och mer skarpsynt än denne sångare och låtskrivare gjorde på en rad odödliga 60-talsalbum med The Kinks.
Och att Ray Davies, 61, fortfarande har skarpa ögon går inte att ta miste på för den som hört hans nya album "Other people"s lives".
En ojämn platta men "Next-door neighbour", om gamla grannar från förr, känns som en Davies-novell av klassiskt snitt och hör till det allra bästa i kväll.
Sångaren bjuder på ett generöst, 28 låtar långt set av både nytt, gamla hits (dock vare sig "You really got me" eller "Waterloo sunset") och bortglömda klenoder.
Han har ett bra band (med svenske keyboardisten Gunnar Frick) som klarar både hård boogie och spröd pop. Men det är ofta när han sitter själv med gitarr och ramar in sina sånger med anekdoter, som det blir bäst.
Inte minst i fina "A long way from home", tillägnad brodern Dave, med Karin Forsman från countrysvängiga göteborgska förbandet Pilgrim som duettpartner.
Den ursäktar rentav de pubskråliga versionerna av "Sunny afternoon" och "Dead end street".
Ray Davies
Håkan Steen