Fullvuxen pop på det bästa av sätt

Håkan Steen

Tracey Thorn — Love and its opposite

POP Det brukar handla om spirande romantik eller brutalt krossade hjärtan. Stora, unga känslor, grandiosa dramer, målade i blossande rosarött eller avgrundsdjupt blåsvart.

Sådan är popmusiken, sådan har vi lärt oss att den ska vara, och vi vill ofta fortsätta ha den så, långt efter det att vi har insett att kärleken är långt mer komplicerad. För vi är ju så vana vid att våra favoritskivor ska finnas där att fly till, det var ju så allt började.

Den popmusik som istället vågar sig på att försöka spegla ett vuxet liv, med alla de realiteter, all den grå vardag som trots allt finns där och inte minst all den friktion ett långvarigt förhållande ofrånkomligen utsätts för, gör det betydligt svårare för sig.

Tracey Thorn spelade en gång på det tidiga brittiska 80-talet radikal new wave-pop i Marine Girls och blev några år senare känd som rösten i Everything But The Girl, ihop med pojkvännen Ben Watt.

På 90-talet lyckades London-duon bygga vackert konstruerade bryggor mellan akustisk melankoli och elektronisk klubbkänsla.

Huvuddelen av förra decenniet ägnade Tracey Thorn åt att vara mamma till parets tre barn.

Hon har hunnit fylla 47 år och lever fortfarande med Watt, de gifte sig i fjol. Men på senare år har hon sett allt fler av sina vänners relationer rasa ihop eller vittra sönder. Det är tankar och känslor kring det som har fött fram texterna och stämningarna på ”Love and its opposite”.

Thorn klär sina låtar sparsamt och sobert, akustiska gitarrer, piano och stråkar, och bjuder in Jens Lekman för att sjunga duett i Lee Hazlewoods ”Come on home to me”.

Men det är som alltid rösten hon sjunger dem med som gör det här till en av vårens skivor.

Hon sjunger om vårdnads­tvister och singelbarer och hur lite förälskelsens romantik egentligen har med riktig kärlek att göra.

Men hon gör det med en värme och nykter mänsklighet som får vilken historia om medelålders förtvivlan som helst att kännas trygg och hoppfull.

Det här är fullvuxen popmusik, på det bästa av sätt.