Mod som är svårt att inte beundra

Joacim Forsén

Linkin Park – ”A thousand suns”

ELECTROMETAL Inför nya och fjärde studioalbumet säger sig Linkin Park ha monterat ned sitt band till sista stämskruv, för att sedan bygga upp allt igen från grunden.

Det verkar förståndigt. Los Angels-bandets aggroblandning av stela metalriff och monotonrap varvat med moderna powerballader har varit tröttsam länge nu. Miljontals sålda album och några träffsäkra hits till trots.

Sett till viljan att överaska, att inte fastna, har Linkin Park onekligen lyckats. ”A thousand sand” kryssar mellan tungt elektroniska synthmattor, industrigung, robotsamplingar, invecklade låtstrukturer och smörsmetade stycken som med väldigt små justeringar skulle kunna vara refränger till valfritt pojkband eller ”Idol"-projekt.

Materialet är både splittrat och svårt att se bredvid resten av karriärens. Men Linkin Park visar också innovation, intelligens och ett mod som är svårt att inte beundra.

Bästa spår: ”Burning in the skies" och djungeltunga ”When they come for me".