Höstmys med grisskrik

Mattias Kling

till Cradle Of Filth

METAL Jag småler oftare än jag känner mig rädd på allvar. Cradle Of Filth har den sortens mysrysliga inverkan på mig, deras envisa bombardemang söker hellre position hos Monty Python och Hammer Horror än i någon svavelosande fördömelse.

I en inramning där det mest skrämmande alltjämt är frontmannen Dani Filths prostataskärande grisskrik till sång gör gruppen det den bör och bemästrar. Ett litterärt tema – denna gång om den bibliska urfresterskan Lilith – tonsätts av orkestrala blastbeatsymfonier och även om infattningen är så hemtam att den nästan känns utsliten är det sällan man tappar intresset på allvar.

Så, slå upp ett glas sherry, skär en tjock skiva stilton och svep in benen i en värmande pläd. Höstmyset är räddat!

BÄSTA SPÅR: ”Lilith immaculate”.