Ingen svävar så skönt som Sade
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-02-05
Soldier of love 
Mamman var en engelsk sjuksköterska och pappan en universitetslärare från Nigeria.
De skilde sig när Sade var fyra månader gammal.
I en ny intervju i The Sunday Times säger Sade att föräldrarnas ansträngda äktenskap och det som blev kvar efteråt – ett gemensamt liv ifrån varandra – fortfarande spökar i hennes musik.
Kärleken har nästan aldrig varit blind och häftig och villkorslös i Sades låtar. Det är en livslång kamp, eller ett smärtsamt sorgearbete. Och kanske också nåt som kan utvecklas, klara krascher och romantiska illusioner och bli en saktmodig tröst.
Musiken har alltid speglat texternas långsamma strid mellan en nästan ödesmättad sorg och den direkt nödvändiga tron på att hjärtat kan vinna, mot alla odds.
”Soldier of love” är Sades sjätte studioalbum på 27 år och ytterligare en sublim sångcykel om kärlek. Skivan fungerar som en pixlad bild. De i det närmaste perfekta detaljerna och melodierna växer sakta fram som en tyst storm över monotona rytmer och basgångar.
Det lönar sig inte längre att jämföra den 51 år gamla souldrottningen med nån annan än hon själv. Ingen annan sångerska och inget annat band svävar lika vackert och obehindrat mellan soul, blues, country och jazz.
”Soldier of love” är inte lika fulländad som förra albumet, mästerverket ”Lovers rock”. Men precis som på den tio år gamla föregångaren är balladerna förankrade i Jamaicas andligaste hymner. Melodierna och texterna har samma rastatyngd och allvar som en redemption song av Burning Spear eller Bob Marley.
Hjärtat är en ensam krigare. Vägen är lång och svår. Elden blir en ständig symbol för hopp och liv och frälsning. Och allra sist, i avslutande ”The safest place”, sjunger Sade att det egna hjärtat är hennes kärleks enda riktigt säkra gömställe. Inte ens nån från helvetet kan bryta sig igenom dess väggar.
Hennes föräldrars sista farväl var lika bitterljuvt. När de gifte sig gav Sades far en ros till hennes mor. Och när han dog slängde mamman ner samma ros i graven.
Hon hade sparat den i 30 år.