Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Verner, Valter

Halvslappt men ungarna gillar honom

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-06-01

Markoolio kommer inte med något nytt turnépremiären

KNAPPAST MAGSTARKT Markoolio är fortfarande rolig och dråplig, men nyheterna saknas.

De minsta knattarna är precis lika hänryckta som pingsten föreskriver.

Därmed kan man ingalunda påstå att Markoolio misslyckas.

Men vi lite äldre barn har ju sett honom förr och hoppas på lite mer än en billigare repris av tidigare års succéshower.

Det är tyvärr vad vi får nöja oss med i år.

Alltså ungefär samma föreställning som förra gången.

Fast mindre påkostad.

Mindre spektakulär.

Mindre färgsprakande.

Det känns lite snopet.

Den här glade finnen brukade ju höja insatsen för varje ny turné. Föregående års spektakel skulle alltid överträffas - till varje pris.

Och nu denna halvslappa upprepning?

Brist på fantasi

Jag vet inte om det brister i fantasi eller möjligen i resurser. De med Markoolio-mått mätt aningen tunna publikleden antyder att han inte är riktigt lika het som förr och därmed kan man ju misstänka att pengarna inte räcker till nånting mer uppseendeväckande.

Några av låtarna är förstås färska, men den enda riktigt minnesvärda nyheten är den kärleksfulla Lasse Berghagen-imitation vår vän utför - i blå kavaj och allt.

Tillika ”gör” han en vassare E-Type än någonsin

i ”Millennium 2”, men den låten börjar ju i sig kännas mer än lovligt passé. Samtidigt är Markoolios enastående förmåga att charma de minsta barnen helt intakt.

Obetalbar mimik

På ett tivoli som Liseberg finns, vad gäller den publiken, ett oändligt utbud potentiella distraktioner; vid kortaste ögonblick av mindre rolig underhållning börjar ju en genomsnittlig femåring omedelbart tänka på sockervadd och slänggungor.

Men med hjälp av obetalbar mimik, en aldrig sinande ström av dråpliga dansnummer och konstant roliga texter - allt levererat i blixtrande tempo - ser den här entertainern till att få sina unga supportrars odelade uppmärksamhet konserten igenom. De jag har runt omkring mig skrattar oavbrutet.

Så det spelar egentligen roll att en farbror kritiker står och surar över att han sett det här förr.

Får man barnen att skratta har man vunnit ändå.

Markoolio

Per Bjurman

Följ ämnen i artikeln