Skönheten finns där – under allt skräp

Queens of the stone age nya album är svårt att begripa

Era vulgaris (rock)

Tillåt mig att gå rakt på sak:

”Era vulgaris” är ett svårt album. Svårt att sätta sig in i. Svårt att alltigenom begripa. Svårt att fullt ut omfamna.

Därför kommer lejonparten av den publik som främst tagit bandet till sig via direkta stänkare som ”No one knows”, ”Little sister” eller ”Feel good hit of the summer” sannolikt att känna sig åsidosatt. I en inramning där normalitet är ett skällsord är detta en bitvis skakande upplevelse där väna harmonier begravs i en lo fi-produktion som skär igenom märg och ben.

Dock – Hommes lilla monster är ingen helt ful varelse.

Queens Of The Stone Age tar låtstrukturer som i händerna på mer sansade individer säkert hade kunnat bli hur lättillgängliga som helst och vrider dem sönder och samman, lägger till muterad dissonans innan de sprids likt aska ut över ökensanden.

Skönheten finns där. Någonstans under ytan, under allt skräp.

Men det krävs många försök innan man lyckas fånga den.

Bästa spår: ”Run, pig, run”.

http://wwwc.aftonbladet.se/noje/musik/puls-topp.html

Mattias Kling