De siktar högre än publiken

Mattias Kling

Så bra var Black Star Riders på Sweden Rock

Black Star Riders

Scen: Sweden Stage. Bäst: Färska ”Bound for glory” gör sig bra i repertoaren… Sämst: … men likaledes nya ”Hoodoo voodoo” är väl inget fantastiskt stycke.

Den värdefulla skillnaden ligger i en intention och ett uppsåt. Mellan ett namnbyte och ett aktuellt album kallat ”All hell breaks loose”, en strategi som visar att den här Thin Lizzy-förlängningen inte nöjer sig med en tillvaro som turnerande hyllningsakt utan att den också siktar framåt.

Publiken vill ha covers

I strax över en timme blir det därför en oväntat vågad blandning av nytt och väl beprövat. Mellan en ”Hey Judas” som snarare närvarar än övertygar och en ”Cowboy song” som ruskar om i kvällssolen.

På så sätt blir det också aningen kluvet. För samtidigt som det går att värdera och uppskatta Black Star Riders önskan att relansera sig själv som en akt för framtiden tycks de flesta i publiken likväl föredra ensemblen som ett coverband som slentrianspelar det förväntade.

Underhållande

Det är synd. För kvintetten är sannerligen värd ett bättre öde än så.

Speciellt då den vet hur man gör väldigt underhållande skaka på rumpan-rock.