Jämnsnygg pop med mörka stråk

Håkan Steen

Shout out louds – ”Work”

POP Det är 2010 och vi har vant oss vid att svensk popmusik är så bra att den väldigt ofta även fungerar utomlands.

Scener handlar numera mindre om geografi och mer om gemensamma idéer, och sådana sprids över världen med bredbandsuppkopplingars ständigt accelererande hastighet.

Shout Out Louds är ett band av sin tid. Ni har säkert sett dem hos både Letterman och Leno, läst om dem i NME och på Pitchfork och kanske inte ens tänkt på att de faktiskt är från Stockholm.

För även om allt började här, när demoversionen av första hiten ”Very loud” sipprade ut i slutet av 2002, insåg bandet och folket runt dem redan då att det inte längre fanns någon anledning att först bygga sig ett namn i Sverige, alla som kunde vara intresserade av kvintettens The Cure- och Neutral Milk Hotel-influerade melodier gick ju plötsligt att nå.

Det är bland annat därför som detta blott är Shout Out Louds tredje album. Och troligen därför som det heter ”Work”. För bandet har verkligen jobbat med sina skivor, hårt och enträget, hittat lyssnare över hela världen och turnerat på små skitställen varhelst på klotet som det funnits fans.

På vägen har det visserligen begåvade men åtminstone i början föga exceptionella bandet vuxit med uppgiften. ”Work” är inspelad in i Seattle av producenten Phil Ek, som även jobbat med amerikanska indiegiganter som Band Of Horses och Fleet Foxes. Den har ett luftigt sound med färre gitarrer, fler stråkar och större spänning, det är popmusik med vackert polerad yta och mörkare stråk som sipprar upp genom skarvarna efter några lyssningar.

Shout Out Louds känns i långa stycken mer som sig själva än någonsin. Det som möjligen kan bromsa den fortsatta världserövringen är en viss brist på riktigt distinkta låtar.

Där tidigare plattor bjudit på explosioner som ”100°” eller ”Tonight I have to leave it” låter ”Work” lätt lite väl... jämnsnygg.