Tom Morello tappar sig själv
Publicerad 2021-10-15
ALBUM Tom Morello är en ivrig musikskapare.
Men i sitt sökande efter nya uttryck och musikaliska möten förlorar den ikoniska gitarristen fotfästet.
Tom Morello
The Atlas underground fire
Mom+Pop/Red Eye/Border
ROCK Tom Morello ger färre fucks än Mia Skäringer. Gitarristen från den ikoniska rapmetal-gruppen Rage Against The Machine har alltid gått sin egen väg.
Inte minst på förra soloalbumet ”The Atlas underground” där han experimenterade vitt och brett med elektronisk pop, utan någon som helst hänsyn till rockscenens traditionella tunnelsyn.
På uppföljaren ”The Atlas underground fire” får rocken en mer framträdande roll i Morellos experimentella ljudbild. Dessutom tillsammans med välkända gäster som Bruce Springsteen, Eddie Vedder, Bring Me The Horizon, Chris Stapleton, Dennis Lyxzén (Refused) och Damian Marley.
Däri ligger också problemet.
”The Atlas underground fire” är knappast en gynnsam symbios mellan de skilda världarna.
Huvudpersonen själv försvinner i det stjärnspäckade myllret. Både riff och budskap drunknar ofta i beats och intryck. Att en av våra skarpaste samtida gitarrister blir till en skugga på sitt eget soloalbum är både tråkigt och tragiskt.
Och mötet mellan avskalad americana (”The war inside”), AC/DC-tugg (”Highway to hell”), partysugen metalcore (”Let’s get the party started”) och eklektisk edm skär sig å det grövsta.
Undantaget är Phantogram-samarbetet ”Driving to Texas”, där Sarah Barthels sagolika stämma svävar skyhögt över Morellos förtrollande melodier. Där och då är slutresultatet storslaget.
BÄSTA SPÅR: ”Driving to Texas”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik