Några av Zara Larssons enskilt största stunder
Publicerad 2024-02-09
ALBUM När Zara Larsson sjunger om en sommar som aldrig kommer tillbaka – eller ber en partner om att vänta tills hon har läkt – uppstår några av hennes finaste stycken popmusik så här långt.
Zara Larsson
Venus
Sommer House/Epic/Sony
POP Zara Larssons femte album tar avstamp i samma cyndilauperska ”girls just wanna have fun”-idé som popstjärnan från Tallkrogen lanserade redan på förra skivan ”Poster girl”. Tidigt står det klart: Zara Larsson vill vara en renodlad popartist. Den som söker efter experimentella riktningar får leta någon annanstans.
Den 26-åriga artisten älskar sin sentimentala, storslagna popmusik. Den som framförs som om livet hängde på varje stavelse. På så vis känns ”Venus” som ännu en ärlig ställningsrapport. Ett litet manifest av skicklig pop, med små utflykter i mer klubbig musik och r’n’b.
Zara Larsson sjunger – som om det ens behövde påpekas? – rakt igenom fantastiskt. Tematiskt utforskar hon fortfarande ung kärlek, men blicken har blivit mer eftertänksam och bitterljuv.
Senaste singeln ”You love who you love” är ett vänskapligt råd till någon som borde avsluta en destruktiv relation, givetvis matchad av en musikalisk bakgrund som lånar av Britney Spears ”Toxic”.
Hitsen i all ära men för mig är det i ”mellanspåren” som ”Venus” är som mest intressant. Tjusiga r’n’b-numret ”Ammunition” påminner om någonting från Rihannas album ”Anti”. ”Escape” är knäsvag semestersoul. Titelspåret högst inspirerad och uppdaterad A-ha-pop där Zara Larssons röst får en ny klang.
Sista tredjedelen av albumet känns som en lysande ep i sig. Två låtar är på en egen nivå.
Den Lana Del Rey-doftande balladen ”Soundtrack” väver in musikaliska referenser i berättelsen på ett sätt som vanligtvis är svårt men som här blir trovärdigt. James Taylors ”Something in the way she moves”, Radioheads ”Karma police” och Joni Mitchells ”A case of you” flashar alla förbi. Låtens premiss är lika sliten som oemotståndlig: när den där sommaren har bleknat och förälskelsen är förbi finns i alla fall popmusiken som tonsatte den kvar.
Avslutningsnumret ”The healing” är Zara Larssons bästa ballad någonsin. Sångerskan ber en partner om att vänta på henne tills hon har läkt. I det lyhörda arrangemanget, där man kan höra knarret från en pianostol, bor idén om ett helt nytt och Dusty Springfield-nedtonat Zara Larsson-album.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik