Mellan Di Leva och Sexsmith
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-30
Sidechild – ”Music for children” (pop)
Det finns en musik som kallas skägg. Och så finns det en musik där det hänger på håret. Vi har sett Salem Al Fakir och Erik Hassle. Välkommen in i spelet, Pontus Andersson. Han delar tyngdlagstrotsande lockar och en fäbless för soulpop med sina föregångare. Låt oss kora den nya musikstilen frisyr.
Sidechilds röst befinner sig i gränslandet mellan Di Levas gälla stämma och Ron Sexsmiths sävliga vibrato. När de tillbakalutade sängkammarsångerna får ljuda ostört framstår Sidechild som lovande, men de rastlösa utflykterna till munter retrosoul, jazz och Eggstone-pop får hans frisyr att spreta.
BÄSTA SPÅR: ”Come on come on”.