Fyndigt och funkigt

Efter att ha lyssnat på nya albumet "Grown backwards", där det ofta känns som att David Byrne mest roar sig själv med små stilövningar i jazz, loungemusik och opera, kunde man befara det värsta.

Att det här skulle bli en afton präglad av amerikanens torraste, mest tråkkonstnärliga experimentsida, den som han varit lite för förtjust i på senare år.

Mäktig sångkatalog

Och visst levererar Byrne inledningsvis några ganska sömndrivande nummer i något slags märkligt gränsland mellan latin och klassiskt, visst tolkar han - med benäget bistånd från sin stråksextett - Verdi. På italienska.

Men Byrne har inte, visar det sig, glömt värdet av den mäktiga sångkatalog han sitter på, och efter den trevande inledningen drar han till slut igång sin karaktäristiskt ryckiga, fyndiga djungelgroove. Konsertens andra halva blir en väldigt underhållande genomdragning av karriärens allra funkigaste sidor, både med Talking Heads och solo.

Riktigt högt når han i "Blind" och, mer oväntat, förhållandevis nya solonumret "UB Jesus".

Fotnot: David Byrne spelar på KB i Malmö i kväll.

David Byrne

Håkan Steen